Är i Malmö och förlustar mig, barnen och maken lämnade jag hemma :) Fick med mig brorsan istället.

I dag är det den internationella Nalledagen. Den har firats med dockteater och nallemålning på biblioteket i goda vänners sällskap. Hela dagen har alla våra nallar här hemma varit vakna och det har gosat extra mycket med dom ♥


Mors lilla Olle var det dom bjöd på


Brummelibrum vem kommer väl där... En hund sa Olle och alla barnen
skrek Nej! Det är en björn!


Björnen och Mor blev tillslut kompisar ♥


Sagan avslutades med ett hejdundrande kalas! Alla var jättenöjda med
föreställningen :)

När Lasse kom hem kom han åkandes i "Citoträngens" efterträdare. En Mercerdes av äldre modell som vi bytt till oss bara för att ha en bil till. Det är med sorg i hjärtat som vi säger adjö till en trogen tjänare som alltid gjort sitt bästa, tills bakaxeln gick av...


Detta är vrålåket som till sommaren får äran att föra runt familjen
Stjerna och dess husvagn i Sverige. Det finaste på hela bilen är nog
den bajsbruna klädseln ;) Men det skiter (hahaha) vi i, bara den funkar ;)

Till sist: Lägg 7 november på minnet :)

Dom allra flesta som skulle se våran Wilgot skulle tycka att han har världens löjligaste föräldrar. Men för oss är det skitjobbigt. Han är i värsta revoltåldern. 3-årstrots kallas det visst.
Många som man pratar med och berättar att han är SÅ trotsig förstår ingenting, han är ju jätte snäll. Och det är han, han har alltid varit megasnäll så för oss behövs det inte så jättemycket för att det ska bli stort, för oss. Han lägger sig inte ner i affären för att han inte får godis och skriker som en stucken gris, det skulle han aldrig göra. Nä, vid godiset säger Wilgot istället: "Titta mamma, dom har glömt spaden här!" och så städar han på alla spadar och stänger luckor om det finns någon som står öppen.
Det vi tycker är trots är när han vägrar prata med oss och går in, lungt och stilla, och sätter sig i sin fåtölj i sitt rum och tjurar, när han vägrar säga förlåt, för han vill inte! Eller när han gråter så fort en kompis gjort fel i leken, eller någon snäll tant frågar honom något och han skjuter ut underläppen och säger surt att han vill inte prata. DET är trots för oss...
Men fortfarande, vi har ett väldigt snällt barn. Ställer man honom bredvid en "normal" 3-åring i trotsperioden så är Wilgot snäll som ett litet lamm.
Jag känner mig som världens sämsta mamma som bara är sur och tråkig hela tiden. "Om inte du städar upp på dina saker så åker vi inte på barngympan" Resultatet av den meningen blir att Wilgot börjar gråta och städar gråtandes istället, för städar gör han. Lasse säger alltid, tänk på att han inte är mer än 3 år. Jag vet! Men Lasse går inte hemma med barnen hela tiden. Jag får ju se denna förändrade Wilgot dagarna i ända. Och jag vet att det är en övergående period, men gahhh, det är stort för mig just nu!
Men jag älskar mina barn och tycker det är toppen att jag fortfarande har möjlighet att ha dom hemma!

När jag igår frågade varför han inte gör som jag säger, han har tillexempel väldigt svårt att sluta när någon sagt till honom att stopp, det räcker. Han låg i soffan och jag satt bredvid och han hade benen i mitt knä, han lyfter upp benen och låter dom sedan falla, jag säger till honom att han ska sluta. Han svarar mig att öronen hör vad jag säger men benen vill inte. Det är nog en ganska bra beskrivning av trots :)


Inga stora grejer, jag vet...
Ju mer jag tänker på trotst desto mindre blir det...
Det var nog bra att skriva av sig lite...
Terapuetiskt... (eller hur det nu stavas ;)  )
Nu ska jag gå och väcka Wilgot och säga att jag älskar honom och sedan ska jag vara lugnet själv i vilken situation som än bjuds ♥

Och ikväll får jag ju lite egentid när jag ska åka och göra mina naglar fina. Sen bär det av till Malmö i helgen, helt själv och då kommer jag sakna mina små monster!

När jag kommer hem från Malmö är allt som vanligt igen, eller?!?




När mamma hade fått fina naglar ville Wilgot ha det också :)

Det var ju inget vidare det här. Fast Lasse är ju nöjd. Det är två saker som jag är mindre nöjd med och samma saker är Lasse nöjd med. Den ena är att idag blev det klart till 100% att Hällekis IF nästa år spelar i division 5. Det är ju roligt att dom är duktiga på det dom gör, men uppgång i division innebär mer träning och högre närvarokrav. Inte bra.
Lasse gjorde 2 mål, på straffar. Han har ju uppgraderats till ordenarie straffskytt. Det gjorde han med 1 match kvar, kanske skulle försökt med det liiite tidigare, men bättre sent än aldrig säger dom ju. Allt om detta händelserika fotbollsår finns att läsa på www.hallekis-if.se och sedan A-laget senior.
Den andra saken är att min lilla prinsessa, min ljuva lilla Wilhelmina, idag har börjat sparka fotboll. Hela tiden!!! NEEEJ, hon ska ju leka med dockor och My Little Pony, inte sparka på en dum boll :( Men pappa är nöjd...

Idag har Wilgot varit och motionerat Lussan. Jag säger det återigen, han är en naturbegåvning! Han har en balans som inte är av denna värld, inte för en treåring iallafall. Lussan var inte riktigt nöjd med varken vädret eller Iris, så idag var hon lite grinig. Hon skakade på sig flertalet gånger men Wilgot satt som gjuten i sadeln. När jag började rida på Mölltorps ridskola hade jag oftast en häst som hette Aron. Jag vet ett speciellt ridpass när vi stod uppställda på medellinjen och Aron viftar lite på öronen, jag pep: Men Aron då! Wilgot skulle inte ens märkt det... Min kille det, men pappa är inte helt nöjd :( En dag förra veckan frågade Lasse när jag skulle köpa rosa kalsonger till honom. Han fortsatte med att säga att hans hopp stod numera till Wilhelmina, hon hade ju inte fastnat i det där hästträsket, än... Och som det ser ut idag kommer hon inte hamna där heller. Nä, skämt och sido, våra barn får syssla med vad dom vill så länge det är lagligt och inte fara för deras liv. Vi kommer stå bakom dom i vått och torrt! ♥
Wilgot hoppade med Lussan idag, i trav!
Över en gren...

Kvällen har avslutats med hemmagjord pizza och en timmes bölande.
Hemska, hemska Hem till gården!
Den som säger att man kan titta på HTG en gång och sedan ha uppehåll i 20 år har FEL! Man vet inte alls vad som har hänt!
Kolla själv men ha näsduk till hands för det är SORGLIGT!!!!!!


Wilhelmina har ställt sig i position, antar att hon står på straffpunkten
precis som sin far...


Hon fintar målvakten som slänger sig åt höger, men är snart uppe på
benen igen, dom är snabba dom där målvaktande typerna...


Wilhelmina ska precis slå sitt skott med vänster när...


oturligt drabbas av akut styrkelöshet i benen och faller pladask!
Jaja, så kan det gå i början av sin fotbollskarriär, iaf när man är 1
och precis lärt sig gå :)


Mimiqry, alias Lussan
Lussan är min bästa vän, sa Wilgot idag och gav Lussan en stor puss!


Visst är hon söt denna uppenbarelse 86 cm över havet


♥

I går hade vi en mysig familjedag. Vi, jag och barnen, Lasse jobbade, låg och myste i sängen ända till klockan 8. Vi sov inte, vi bara låg och pratade och mös!
När vi väl gick upp så bestämde vi oss för att trotsa snön och bege oss till barnmusiken, jag, Wilgot, Wilhelmina och gitarren. Wilgot sa under promenaden dit att idag skulle minsann han sjunga. Han har haft en period när han inte velat sjunga utan bara lyssna. Men igår sjöng han. I varenda sång. Högt och tydligt. Dock inte samtidigt som alla andra. Han ligger antingen före eller efter, men han kör sitt race. Han är för skön.
När sångstunden och lite lek var avklarat var det dags för en rask promenad hemåt, dom får inte somna! Och det gjorde dom inte heller, denna gången klarade dom sig utan klubba :)
Hemma gjorde jag och Wilgot mat medans systeryster åt lite på Pippi. Vi bjöd på korvgryta med grönsaker i krämig ostsås serverat med pasta, stor succé och väldigt enkelt.
Nu skulle barnen gå och lägga sig och vila inför eftermiddagens stora event, nämligen Mamma Mu! Den som somnade först var: jag...
Lasse kom hem och jag och Wilgot stack iväg. Vi skulle in på apoteket en snabbis först men såg då att klockan var nästan 15.25. Oj, nu var goda råd dyra, snart började ju teatern och vi ville ha bra platser. Vi skyndade oss upp för trappan och väntade oss en stor folksamling som det brukar vara vid dessa tillfällen, vi möttes av en tom lokal. Ånej, vi är försenade! Fast det var tomt framför scenen också, då kollar jag på biljetten och där står klart och tydligt att Mamma Mu startar 16.00. Använd ögonen människa!
Jag berättade för Wilgot att vi var lite tidiga men att vi nu iaf skulle hamna först i kön. Ska vi vänta i många timmar först mamma? Ja, 30 minuter kan nog kännas som många timmar för en förväntansfull 3-åring...

I vilket fall, teatern blev en succé!

Fick lite flashback till min möhippa...


fick ju nämligen äran att vara ko då :)


Efter denna föreställning hade vi bestämt tillsammans med dom andra tjejerna och killarna att vi skulle skita i att gå på kondis, utan vi skulle slå till med ett restaurangbesök, och alla pappor skulle gå med! Jippie!
Det gick förvånansvärt bra att sitta 3 familjer och äta samtidigt, det var ju ändå 12 personer som skulle sköta sig på samma gång ;) Det märks att Olle, Emilia och Wilgot har ett speciellt band emellan sig, dom ska sitta istortsett i knät på varandra, men så har dom ju känt varandra i hela livet och umgåtts flitigt. Tiden verkligen sprang iväg under denna eftermiddag och det blev dags att åka hemåt och sova.
Stort tack till alla som var med under denna mysfredag, låt oss snart göra om det ♥


Så här såg en del av bordet ut under vårat restaurangbesök, resten
av bordet såg inte bättre ut...


Och så här såg golvet ut. Bra jobbat Alicia och Wilhelmina!

Jag har en mycket ledsen dotter just nu.
Jag hör till den ganska lilla skara som ammar sina barn länge. Wilgot ammade jag tills han var 15, nästan 16 månader och Wilhelmina ammar jag fortfarande. Jag har alltid sagt att mina barn får välja själva hur länge dom får amma men att jag inte vill fortsätta amma när dom kan gå. Nu kan Wilhelmina gå. Nu känns det inte lika självklart att sluta längre. Anledningen till att jag inte vill amma när dom kan gå var att dom själva kan gå fram till bröstet och visa att dom vill ha mat. Wilhelmina gör inte det, men när jag lägger henne till bröstet innfinner sig ett lugn i hela henne. Och när jag ser det blir jag också lugn, vi mår bra. Hon tittar på mig och ler med hela ansiktet, för henne är det trygghet. Hon har varken napp eller någon slags snutte, hon har mig. Det är inte så att hon får amma i tid och otid utan hon ammar innan hon ska sova och när hon vaknar på morgonen, precis som andra barn äter välling.
Jag ammar inte offentligt utan jag gör det i MIN säng i MITT hus, ändå har omgivningen börjat ifrågasätta varför jag ammar och när jag ska sluta, hon är ju faktiskt stor nu och mina bröst kommer bara bli hängiga. Vadå bli, och för den delen är dom just MINA. So back off! Men jag blir faktiskt ledsen när folk tycker att man är äcklig, det är ju ändå en helt naturlig grej, men var lugna, jag ska sluta. Frågan är bara om jag eller Wilhelmina är redo riktigt än. Jag bestämde mig nu till kvällen att jag skulle göra ett försök och skita i ammningen. Sagt och gjort, vi iordningställde en nappflaska med välling (nummer två i hela mitt liv som jag gjort eftersom Wilgot var en vällingratare) och gick in i sängen, satte på lugn musik och dämpad belysning. Storebrorsan låg i sin säng och lyssnade på saga. Pappa var ute på egna äventyr, allt var lugnt. Nu skulle jag och min dotter ha en bra stund när vi skulle introducera välling i hennes liv. Hon blev jätteglad över flaskan med något vitt i, mjölk! antar jag att hon tänkte. Hon tog en sipp och grimaserade. Efter det vägrade hon ta flaskan igen, vällingen var ratat av henne också. När hon insåg att hon inte skulle få amma brakade hela hennes värld samman. Det kvittar hur mysigt mamma hade gjort, hennes trygghet var borta. Hon lugnade sig lite när jag försökte få henne att bara ligga och mysa men den sorgen och längtan man såg i hennes ögon, det var fruktansvärt.
Jag vet inte om jag vill sluta amma just nu. Inte mitt i tandsprickning. Wilhelmina är ledsen som det är. Hon behöver sin mamma. Hon behöver sin trygghet. Hon behöver MIG.
Nu måste jag vara stark och skita i alla kommentarer och frågor om när och varför, Wilhelmina är viktigast. Och Wilgot har inte tagit någon skada av att amma länge. Han är bättre än många andra barn om jag får säga vad jag tycker. Och det får man som mamma. Och Wilhelmina, hon har inte tänkt bli sämre hon.
Vi skiter iallt och ammar. Ett tag till iallafall...


Ratad

Så lyder ju ett ordspråk, men här har vi myntat ett annat, nämligen: När Lasse är borta målar Lovisa på väggen. Eller någonting annat.
Vi har ju somsagt "renoverat", fräschat upp kanske är en bättre benämning. Det mesta har jag haft lov till att ändra på men vissa saker hittar jag på själv och håller sedan tummarna. Oftast blir det bra men inte alltid :)
Jag har fått lov att måla i matdelen och tapetsera där, och det är gjort med strålande resultat! Jag har fått lov att tapetsera om i sovrummet och det är också gjort med lika strålande resultat. När jag sedan iordningställt dom båda rummen nästan till 100% var jag tvungen att gå på toaletten. Väl där insåg jag att den var ganska sunkig och behövde ett lyft. Sagt och gjort. På med målarkläderna på både mig och barnen och en pensel i var hand så vi skulle hinna innan Lasse kom hem. Kolla in resultatet! Det är inte alla som har konst på toaletten, konstnären är en mycket begåvad dam vid namn Birgitta Areskough som haft ett flertal utställningar och sålt många tavlor. Hennes specialitet är blommor och små röda stugor mm. Intresserad? Ta kontakt med mig så förmedlar jag ditt intresse ;) (SMYGREKLAM!!!)


Det blev så ljust att man behöver solglasögon på sig när man stiger in ;)
Nu ska bara kaklet hottas upp lite också.

Allt detta hade jag INTE lov till men det blev godkänt, fick tillochmed ett litet: va duktiga ni har varit!
Nästa projekt, utan Lasses vetskap är bänkskivorna i köket.

Här kommer lite bilder från vår pågående förändring :)


Köket


Klar! Dock inga lister uppe än, på detta kortet alltså :)


Köksklockan också pimpad, allt för att passa in


3 av väggarna i sovrummet är beklädda av den här tapeten...


och nummer 4 av den här!


Här ligger gardintyget och väntar.


Fett jobbigt att tapetsera, anser Tage. Enda nackdelen med hans val av
sovplats var att Wilgot hade tapetserat med denna tapetbiten och att den
därmed var full med klister och följaktligen satt kvar på Tage när han väl
bestämde sig för att kliva upp ;)



Här är några grejer som inte alla har hemma när dom börjar renovera, ett tips är att kolla över era förråd innan så att dessa pinaler verkligen finns, jag skulle inte klarat mig utan dessa :)

• BALSNÖRE
• SILVERTEJP
• VÅTSERVETTER
• EN PAPPA
• SNÄLLA BARN

och sist men inte minst

• ÖL TILL EN STRESSAD MAKE, OBS! KALLA!!!

Lycka Till!!!



Till sist: Jag har satt mig i en knivig situation. Jag har sagt till Wilgot att när snön kommer DÅ åker vi till Egypten. Och nu har snön kommit. Enda kruxet är att det är 40 dagar kvar tills planet lyfter... Då gäller det att vara snabbtänkt: jag menar när det kommer MASSOR av snö... Han köpte det:)

Jag tycker att jag är riktigt duktig, när jag vill... Jag klappar mig på axeln och berömmer mig själv efter denna produktiva dag. Jag har, med hjälp av två små snickare, spikat lister idag. Jag har tillochmed fixat lister med 45 grader i hörnen! Det tycker jag är bra gjort och det tyckte Lasse med! Men ta mig tusan det tog en hel dag...

Nu i kväll har jag och Wilgot fixat iordning våran nya hemmagjorda sänggavel,
tacka vet jag balsnören och silvertejp :)
Resultatet får ni se när det är helt färdigt men jag kan avslöja så mycket som att jag är supernöjd med våran "renovering", mycket tackvare pappa...

Nu hinner jag inte skriva mer för nu tickar klockan ner och det är snart dags för Desperate Housewifes!

Förresten blir det ingen operation för Tindra utan vi testar med medeciner först, men än är inte faran över, det är bara en stilla bris just nu. Vi håller tummarna för lilla Tindra!



Godnatt!

Våran bästaste, snällaste älskling Tindra är sjuuuuk!
Jäkla pittbull som startade detta! 12 augusti 2008 var jag och Wilgot ute och gick med Tindra och Tage. När vi gick hem så gick vi på trotoaren utanför affärerna och på gatan stod bilar parkerade. I en av bilarna ser jag hur en pittbull slänger sig mot framrutan alldeles galen. I nästa sekund slänger den sig mot passagerardörren, som går upp! Ut kommer en fly förbannad hund rakt emot oss. Jag fattar stundens allvar och har sådan sinnesnärvaro att jag putter iväg barnvagnen och försöker hålla Tage bakom mig för jag VET att om Tage skulle hamna i ett sådant slagsmål som det höll på att bli så skulle jag ha två hundar att brottas med och han skulle inte ge sig förrän en av dom var död och i detta fallet var jag säker på att det skulle vara Tage som drog det kortaste strået... Kvar att attackera var Tindra eller mig. Den j*#eln tog Tindra. Han tog tag rätt över nacken på henne ock slängde henne fram och tillbaka. Jag blev så fruktansvärt arg så jag ställde mig gränsle över hunden och drog den i öronen, petade i ögonen och klämde allt vad jag kunde med knäna och skrek på den. Efter ett par minuter släppte den taget men vid det laget var Tindra så rädd och paralyserad så hon stod kvar. Hunden försökte få ett nytt tag på henne och jag gjorde allt i min makt för att den inte skulle lyckas men tillsist, efter att själv blivit biten i handen, så fick den ett nytt tag om henne. Det vara bara att börja om igen. När jag äntligen fick bort hunden så sparkade jag bort Tindra, inte hårt givetvis. Jag tog ett nackgrepp på hunden och skrek på hjälp. NU kom folk och hjälpte mig, men under hela attacken gick dom bara förbi. Det var inte ens någon som tog hand om Wilgot som var livrädd.
Ägaren av hunden kom ut från en affär och frågar mig vem som släppt ut hans hund. Jag var fortfarande adrenalinstinn så jag skällde ut honom efter noter. Jag visade honom hur min stackars Tindra såg ut och sa att jag måste till veterinären omedelbart innan hon skulle hamna i chock, hon var trots allt över 11 år när detta hände. Han förstod inte varför, hon såg ju inte så illa däran ut. Jag sa att jag åker varesig han vill eller inte och jag sa att jag skickar räkningen till honom. Tillslut gick han med på det (efter att jag hotat med polis) och jag fick hans namn och adress. Nu gjorde jag något som jag bittert ångrar idag, jag bad om ursäkt för att jag varit så arg! Jag hade inget att be om ursäkt för!

Vi åkte med Tindra till veterinären och där hittade dom två djupa sårfickor och ansåg att hon skulle tas direkt till operation. När vi hämtade henne fick vi en chock, Tindra var rakad över största delen av kroppen och hade 4 drän och ett tjugotal huggbett. Hon var illa tilltygad.

Vi polisanmälde händelsen och krävde ägaren på veterinär kostnader men inget hände. Det gick så långt att vi stämde hundägaren och blev tilldömda ca 7000 kronor, pengar vi inte sett röken av. Ärendet ligger nu hos Kronofogden och hans skuld till oss är uppe i över 10000 kronor.

Hunden som bet, sa ägaren dagen efter attacken när han var hemma hos oss och skrev på ett papper där han tog på sig all skuld osv samt att han tittade på Tindra, skulle omedelbart avlivas men ses än idag på stadens gator och torg! Hade jag bara sagt till polisen att hunden bet mig i handen hade det varit deras skyldighet att avliva den, men i förhållande till Tindras skador så kändes min ganska fjuttig... Nu får hunden istället upptill 5 gånger på sig att bita en annan hund innan polisen ingriper, den här är uppe i två, som jag vet om!
Så blir din hund angripen av en annan hund utan orsak, anmäl!

Jag vill även säga att jag inte är någon pittbull-hatare eller hatar andra "kamphunds" raser, men med fel ägare kan dom bli livsfarliga! Men det kan vilken hund som helst bli...

Varför tog jag då upp detta nu?
Jo för i skrivande stund är Tindra på väg in till veterinären då en av hennes juvertumörer har börjat bråka och den sitter där hon hade ett drän. Veterinären sa 2008 att detta kunde hända, så alltså är det pittbullens fel. Man vill ju alltid ha en syndabock ;)
På onsdag är hon inbokad för operation och fram tills dess kommer man gå och oroa sig för den, hon är ju trots allt tretton år... Det blir en hemsk väntan...




Sviterna av en bitsk hund...






















Tindra, dagen efter...

Är jag av alla som totalrenoverar eller renoverar större delen eller bygger nytt. Jag hyser största respekt för alla Er!
Själva ska vi ägna morgondagen åt att tapetsera två rum, men endast 5 väggar. Och till detta, för oss, gigantiska projekt tar vi hjälp av, just det, världens bästa pappa! För själva skulle vi inte klara det...
Jag har precis avslutat målningen av matdelen och blev faktiskt riktigt nöjd när en fotbollskompis till Lasse ringer. Dom pratar en stund och Lasse berättar att vi ska tapetsera i morgon. När dom lagt på säger Lasse: "Jag visste inte att Jerker var utbildad målare. Han sa att vi kan höra av oss om vi ska greja i något mer rum så hjälper han oss."
Så dags att komma nu!
Men oj vad planer man fick! Nu ska det göras om på lilla toaletten, badrummet, datarummet, tvättstugan, trappan och gillestugan, alltså resterande del av huset som vi inte gjort något åt. Och förresten, han kan ju måla utvändigt också!

Somsagt, jag hyser största respekt för alla som renoverar och jag tackar min lyckliga stjärna för att vi köpte ett hus med mindre renoveringsbehov, för annars vete tusan hur det hade gått... :)

Idag hurrar vi för grabbarna i Hällekis IF som tagit laget upp till division 5! Bra gjort och ÄNTLIGEN



ÄR SÄSONGEN SLUT!!!






Först när vi började måla insåg vi hur sunkig tapeten var, men för att
ha suttit uppe sen 1968 när huset bygdes var den förhållandevis fräch :)
Men kanske på tiden för ett ansiktslyft ändå...

Idag har varit en riktigt bra dag!
Barnmusik, fika med Louice, målat lite, middag med familjen och svärmor, som om inte hon ingår i familjen...
Vi har varit hos en kär vän med blommor och en film, bara för att vi ansåg att hon behövde piggas upp. Det blev väldigt uppskattat, men Wilgot anser; att nästa gång vi gör något sådant, då tar vi faktiskt med eget fika, annars får man ju inget! Har försökt att förklara att när man kommer oinbjuden är det inte säkert att det finns fika. "Men mamma, du har ju ALLTID fika hemma!" Jamen snälla Wilgot det är ju din mamma, vad tror du?!? Klart det alltid finns fika, däremot bjuder vi ju aldrig ;) Det är ju därför det alltid finns :)
Filmen Wilgot hade valt som han tycker är bra (sa han) var Horror of the Simpson, riktigt lämplig film för treåringar, rekommenderas verkligen!

Jag tänkte dela med mig av våran middag idag.

På Jouren.
Här lämnar man pappan ensam med barnen i drygt en timme. På den timmen hinner det ena barnet ramla framlänges medans han tar av sig och följden av det blir en rejäl fläskläpp. Det andra barnet hinner med att bajsa så det står härliga till, alltså bajsade hon ner hela pyamasen, och var är den nu? Jo i badkaret, inte uppsköljd eller någonting. 10 minuter innan jag kommer hem hinner bajsmaskinen med att ramla hon också, rakt på soffbordet så hon spräcker ögonlocket. Det kom bloood!
När jag kom hem och gick av hos Louice rätt över gatan stod Lasse på trappan med Wilhelmina på armen, hon har ramlat och slagit upp ögat! sa Lasse. Jag har gett henne godis så hon skulle sluta gråta, sa han sen. Okej, hon ser rätt nöjd ut, vilket barn skulle inte göra det om man fick godis en torsdagskväll precis innan sänggående ;)
Efter en snabb koll så beslutade vi oss för att ringa 1177. "Välkommen till sjukvårdsrådgivningen. Blablabla... Förväntad kötid är 4 minuter, du har plats nummer fyra i kön" Ticktack ticktack... 16 minuter 0ch 32 sekunder senare: "Välkommen till sjukvårdsrådgivningen, det är Dan". 4 minuter, my ass!!!
Kontentan av detta blev ett sent besök på jouren där ögonlocket limmades och med hem kom en rosa valross :)

Jag säger bara: bra jobbat Lasse, jag har 23 timmar på mig och jag lyckas inte med allt det där ;)

Det händer konstiga grejer här hemma.

Ljud, saker som försvinner, dörrar som öppnas och stängs, vattenkranar som sätts på, Wilhelmina som skriker hysteriskt när hon lämnas i ett visst rum men aldrig annars, Wilgot som vaknar mitt i natten och frågar vad det är för ljud när han sover, jag säger att det är pappa som snarkar men han säger att det är någon som går och jag VET att alla har legat i sina sängar. Jag har inte sagt det till någon annan för jag har tänkt att jag inbillar mig, men nu...

Lasse var hemma själv med barnen natten mellan söndag och måndag. När jag ringde hem på måndag morgon för att fråga hur natten varit sa Lasse att barnen sovit bra men han hade inte sovit många timmar. Varför undrade jag. Då hade han hört vattenkranen rinna. Jag var uppe flera gånger för jag trodde det var tjuvar här, sa han. Jag sa att det har jag också hört och tog upp iden om spöken men det trodde han inte alls på.
Sen har vi ju saker som försvinner, senast var det ett papper som vi hade lagt i en låda för att veta var det var. Nu när vi skulle ta fram pappret är det borta och ingen av oss har varit i lådan. Vi har vänt uppoch ned på huset för att finna pappret eftersom det var ganska viktigt men det är puts väck...
Jag har gjort test med källardörrarna, jag har stängt dom ordentligt på kvällen innan vi gått och lagt oss och sen har jag gått upp först av alla och ner i källaren för att kolla och dörrarna är öppna. Jag har även hört någon i hallen när jag lekt med barnen och har då sag till Tage och Tindra att kolla i hallen om det kom någon. Dom springer dit och börjar skälla hysteriskt så jag sprang dit och hundarna fortsätter att skälla fast det inte var någon där. Man kan ju tänka sig att dom skällde för att jag sa att det kom någon men dom skäller inte mot ytterdörren utan står båda två med näsorna mot datarummet och skäller, jag kollar in där men det är tomt. Jag får dom att tystna men Tage går och morrar en lång stund efter.

Vi får väl se vad som händer härnäst, vi kanske har inneboende. Kan man ta hyra då? ;)

OM våran dusch skulle gå sönder är det ingen fara. För vi har en lösning på det problemet, om det skulle inträffa. Lösningen är inte att vi är så oförskämt renliga av oss, även om man skulle kunna tro det. Jag menar en make som jobbar på Svenska Foder = springer i en fabrik som tillverkar djurfoder i damm och annat äckel = ren varje dag och luktar givetvis hallon. Två barn, tre och ett år gamla såna skitar väl aldrig ner sig ;) och mamman i familjen, ja vad hon gör för att skita ner sig det har jag inte kommit på än men skitig blir hon iallafall. Det är väl choklad på händerna som hon kletar med efter all pralinätning liggandes i soffan ;)

Idag har treåringen provat på duschlösningen. Och han skrattade konstant! Det gör han aldrig när han duschar på normalt sett, han behövde ju iochförsig inte tvätta håret så det var nog därför tårarna uteblev...
En tanke som slog mig är att jag kanske måste göra ett schema i vilken ordning vi ska duscha, för denna lösningen tar lite tid. Åh vad roligt, jag älskar ju listor och scheman och sånt där, jag är nog listoman!

Va, vadå, är du nyfiken?
På vadå?
Jaha, lösningen...


















Tindra givetvis!


Här kommer en stilserie på Stjernas alternativa dusch!


















REN! Nu ska jag gå och dricka vatten :)

Borde gå och lägga mig.
Är trött.
Borde städa.
Vill inte.
Borde inte sitta här.
Borde umgås med min man.
Vill inte.




Han ser ju på fotboll jue! Tråkigt!

I lördags hade vi kalas nummer tre och tårtan blev PERFEKT! Här kommer lite bilder.


Tre "våningar" hög, varav en med chokladsmak. I understa lagret var
det skivad banan och chokladpudding, och i det andra lagret var det
trädgårdsbär


Ser ni den perfekta formen av en...


...gitarr!


I skala 1:1, iallafall om man har Wilgots gitarr som mall :)


Det färdiga resultatet. Är faktiskt riktigt nöjd, och god var den till på köpet :)


Det är inte grädde med chokladsmak utan det mörka är chokladmousse
med hallonsmak och det ljusa är mousse med chokladcrisp, strängarna är
kolasnören vilket kanske inte var det optimala men det är inget att göra åt.
Ska ju aldrig göra en gitarr-tårta igen, gör aldrig två likadana tårtor. Fix ide...


Födelsedagsbarnets tallrik efter tårtbit nummero fyra.
Hur munnen såg ut kan ni ju tänka er själva :)


Idag behövde Wilgot lite uppmuntran efter en lite jobbig barngymnastik, så han fick en liten överraskning, och Wilhelmina med. Wilgots sover i hans säng nu :)

En liten My little-ponny godisask som genast fick namnet Lussan och Wilhelminas fick heta Ture...


Imorgon kommer morfar och Birgitta och då kanske vi får reda på om det spökar här!

Vi hörs imorgon. Kram till alla!

Efter tre månader av ren kärlek (nästan) tänkte jag dela med mig av mitt tal till Lasse som jag höll på vår bröloppsdag!
Håll till godo...

Lasse!
Jag älskar dig.
Du och barnen är mitt allt.
Du är min klippa i ett upprört hav, någon att klamra sig fast vid.
Du är mina händer när jag är bakbunden, mina ben när jag är lam.
Du är min trygghet och min bästa vän.
Du är mitt livs chans, mitt mirakel.
Mitt hjärta slår, tack vare dig.
Mitt sinne tänker, tack vare dig,
och jag ska älska, tack vare dig.
Vart du än går, ska jag följa.
Jag kommer tillbringa alla mina dagar vid din sida.
Det är fantastiskt att veta att jag nu är din fru och kommer vara det även när jag vaknar i morgon bitti och i resten av vårat liv.
Idag är jag världens lyckligaste tjej, mamma och numera fru!
Jag sammanfattar så att du förstår vad det är jag vill säga och då finns bara ett sätt och det är med fotbollssnack:
Nu utgör du och jag ett lag, iochmed dagens trohetsförbund så har transferfönstret stängts, för alltid. Inga spelarövergångar till eller från laget är tillåtna...
Och om du tittar ut över vår supporterklubb så jublar dom. Dom är nog lika nöjda som jag.
Någon gång under matchen kommer vi säkert att ha delade åsikter och få ett gult kort, men huvudsaken är att vi aldrig får ett rött.
Vi måste alltid stå enade och sträva framåt mot egna och gemensamma mål samtidigt som vi måste ha en stark backlinje.
I våran match är offside tillåtet, det gör inget om du är lite längre fram än jag i någon situation, det jämnar ut sig i längden.
I vårat lag glädjer man sig åt alla mål som görs även om det inte är jag som gjort det. I vårat lag spelar man inte bara fotboll utan samvaron är lika viktig, att dela vardagen och skratta tillsammans.
Det kommer inte alltid vara enkelt men vi har iallafall ett triumfkort, det är att vi är väldigt ihopspelade efter många år ihop i samma lag, och nu har vi gått upp en division, äntligen!

Tillsist ska du få ett par tips på en smidigare tillvaro tillsammans med en tidvis bitsk fru och en sanning.

1 Fäll ner toalocket, vi har småbarn
2 Häng upp jackan när du kommer hem, släng den inte i barnvagnen
3 Säg aldrig va sur du är om jag inte är riktigt uppretad, det gör inte saken bättre.
Och nu sanningen, när du inte är hos mig saknar jag dig, även om det är skönt när du ibland sover i pannrummet för du snarkar!

En skål för Lasse, mitt livs chans, mitt mirakel.
Jag älskar dig! SKÅL!

Redan i går bestämdes dagens mat. Det behövdes en liten morot efter gårdagens katastrof-zumba. Var laddad till tänderna eftersom jag själv tyckte att jag var superbra förra veckan. Kommer dit och ingenting funkar, hängde inte ens med i stretchingen. När dom andra tog vänster ben fram sträckte jag upp höger arm rätt upp i luften, det roliga var att det tog typ 10 sekunder innan jag insåg att det var jag som gjorde fel :) Fast vid närmare eftertanke så var det nog ändå jag som gjorde rätt, iaf ur min synvinkel... 1 av 50 gör rätt, inte dåligt. Hoppas instruktören är nöjd, hon har ju lyckasts med mig iaf ;) Så när man kom hem, genomsvettig, dock inte av träningen utan av all stress som infann sig när hjärnan inte ville samma som armar och ben, eller tvärtom, bestämdes det att det skulle grillas som plåster på träningssåren.



Men först:
Skulle det sovas, gick bra, för barnen men inte för mig... Blir bara tröttare och tröttare, är väl inte så konstigt eftersom jag vaknar varje natt med värk. Ikväll laddar jag med tabletter INNAN jag går och lägger mig!
Förmiddagen ägnades åt "inför-kalaset-bak" och städning, roligast var baket...
Har ett superrecept på kanelbullar som jag delar med mig av här nedan, och somsagt, är man född på kanelbullensdag så serveras det kanelbullar på alla kalas!



Tårtbottnar har också fixats iordnig, denna gången ska det bli en gitarrtårta. Jag är redan mer nöjd med denna skapelse än vad jag någon gång var med "katastrof-spindeln" och jag har inte mer än skurit till alla bottnarna. Vart ska denna tårta sluta, kan inte bli mer än bra! Bilder kommer imorgon.


Katastrof-spindeln, huja...

Sent ikväll blev det så dags för maten, vi var tvugna att köra lite bilbana först. Vi körde såpass så att den gick sönder:( Tråkigt när man packar upp en sak för första gången, hinner köra i 3 minuter och sen börjar det ryka om den...

Menyn blev:
Fjärilskotletter och ryggbiff serverade med pommes frites, ugnsrostade chilimorötter och grillad tomat, mustig kantarellsås och grönsallad. Lasse lade till sweet chilisås och barnen tog även lite (=mycket) ketchup :)
Det var så gott! Ännu bättre smakade det när man vet att det dröjer till nästa gång man unnar sig något sådant :)



Nu får inte jag sitta här mer för Lasse ska ha datorn och se på någon superduperjätteviktig skitfotbollsmatch som man bara måste se...

Wilhelmina är överaktiv! Hon gick och la sig halv nio igår, somnade som en stock och vaknade utvilad 23.09. Jag lade om henne och hon somnade efter en stund, vaknade igen 1.19 precis som alla andra nätter när hon vaknar. Det är konstigt, hon sover oftast hela nätter men dom nätterna hon vaknar står klockan alltid på 1.19. Lite scary är det allt ;)
Jag lade henne för tredje gången och nu sov hon ända till 5.05, skönt tänker du, 4 timmar ostörd sömn. Ellerhur... Wilgot vaknade 2.24 och låg vaken i 2 timmar och lyssnade på Emil. Eftersom skivan bara är 40 minuter så fick man snällt gå upp och sätta på den igen. Som om inte det var nog har jag haft så j-vla ont i käken inatt, det blir bara värre och värre. Det får nog bli ett besök hos farbror doktorn framöver.

Glad i hågen gick jag upp imorse med insikten att det kommer bli en lätt dag för man kommer ha barn som sover en bra stund på dagen. Efter frukosten gick barnen ut och jag städade inne, dom var superduktiga och var ute ända tills det var lunchdags. Jag fick massor gjort :)
Lunchen serverades och det blev godnatt för barnen. Trodde jag ja... Wilgot visade vilken duktig pojke han är och somnade snabbt, Wilhelmina låg snällt i sin säng, i 2 minuter sen satte hon igång att prata. Jag insåg snart att hon inte alls tänkte sova så det var bara att lyfta upp henne. Nu när klockan är 15.15 börjar hon gnyla och gnugga sig i ögonen så nu finns snart punkten sova med på hennes agenda. Drygt tio timmar efter att hon slog upp dom små blå imorse. Glömde jag säga att hon är ett år, så små barn brukar sova läänge... Men inte Wilda-mina ;)

Imorgon ska jag göra ett seriöst försök till lite ordning i tvättstugan, verkligen ett seriöst försök. Tror jag...

I dag har jag syndat... Jag tog en av Wilgots kvarvarande chokladbollar. Ajabaja! Men alla kan vi hamna i den fällan men nu får det vara nokk! Men jag skyddar mig själv från det dåliga samvetet med att hade jag inte tagit den så hade jag fortfarande legat kvar i soffan och sovit, för där var där jag var :) Lasse kom hem från jobbet och sa att han kunde ta med barnen till farmor så kunde jag vara själv ett tag och göra något roligt, typ måla tånaglarna, rulla tummarna eller storsäljaren plocka navelludd;). Jag sov. Antar att det var behövligt, har varit sjukt trött idag. Säger nog inget till Lasse...

Imorgon tar vi nya tag och städar, lite iallafall. Ska ha kalas nummer 3 på lördag fast det är ju iochförsig onödigt att städa eftersom gästerna är mestadels barn ;)

Nu ska vi njuta av våfflor bakade på vetemjöl (hör och häpna, brukar ju baka på rågmjöl) med hemgjord jordgubbsylt och vaniljkesella!




Här är luddet som jag hittade i naveln ;)



Vilgots superba chokladbollar med smak av daim och o´boy!

Idag har då prinsen fyllt hela tre år!
När han vaknade imorse klockan 8 (!) frågade han : är det jag som fyller år idag? Och jajemen, idag har det varit Wilgots födelsedag hela långa dagen!
Vi började firandet redan i morses med att inte hinna med någon frukost, kanske inte så orginellt men... På Öppna Förskolan brassade vi på ordentligt med macka, kanelbulle och x antal chokladbollar. Det är ju inte den ordinarie menyn där men dagen till ära så bjöd Wilgot på chokladbollar och "skolan" stod för bullarna. Av Leon fick han två skitläbbiga spindlar, som barnen givetvis inte tyckte var så läskiga men det gjorde däremot dom vuxna :)
Wilgot hade fått lov att önska mat hela dagen och hans önskan blev att det skulle serveras köttbullar i hamburgebröd, hmm, hur löser man det? Jo man delar givetvis upp önskningen. Så det blev köttbullar och potatis-morots-mos till lunch och hamburgare med bröd och stripes köpt på restaurang till middag. Efterätten som var önskad var päron och "baninillsås" och det kunde vi uppfylla som det var! 1 rätt av 3 är inte så illa;)

Wilgot har idag börjat på barngymnastik med ett års dispans. Han var jätteduktig och klarade det galant. Han gjorde mitt ömma modershjärta stolt! Han grät när vi skulle gå därifrån och utbrast: "Mamma jag fick ju aldrig gå balansgång!" Jag försökte få honom att inse att det var just det han gjorde på alla linjer på golvet men det var tydligen inte så han tänkt sig " Men mamma, jag ville ju gå på pinnarna i taket som fröken visade!". När vi satt oss i bilen sa han med eftertänksam min: "Ska fröken gå balansgång själv nu?" Svaret blev ju givetvis nej, hon ska hem och äta. Följdfrågan: "Handeburgare som vi va? Jag ääällskar fröken!" Det är bra Wilgot, man ska vara frågvis och ha lätt att tala om känslor...

Väl hemma väntade paketen, i massor!
Det började med en cykel, fortsatte med spel, bilbana, micro, böcker, borste och spö till Lussan, pärlor och pärlplatta, paraply, doktorsväska, hoppelefant och ett Pippihus med figurer! Som ni hör, massor! Måste varit en snäll kille, och om vi uppskattar honom så mycket och är så givmilda mot honom hur ska det då gå till jul? Tomten är ju minst dubbelt så snäll som vi, eller? ;)
Jag frågade honom innan sänggåendet vilket paket som var bäst och då svarade han Pippi-huset men ändå är det elefanten som ligger i hans säng...



Slagfält?!?






Wilhelmina har hjälp till att möblera Pippi-huset. Är det compact living det kallas? Eller finns det hjärterum så finns det stjärterum...



Först fick elefanten en puss av Tage, när den stod stilla...



Men när den rört på sig blev den helt plötsligt LIVSFARLIG! Det var väldigt nära att den var tvungen att dödas, grrr!


Nä, nu önskar jag alla godnatt för nu ska jag gå och sova, imorgon väntar en ny dag med spännande äventyr, eller något liknande...

Nu har hösten kommit.

För nu har vi ställt in husvagnen.

Det är inte bara vi som verkar gjort det idag för det har varit massor av husvagnar i omlopp.
Så nu får man längta till sista helgen i april, för då kommer den ut igen!
Fast först ska vi klara av en massa saker däremellan. Vi börjar med att Wilgot fyller 3, imorgon! Usch, vad tiden gått fort men vad roligt vi haft under tiden :)
Sen börjar det ju närma sig våran Egyptentripp, två veckor i solen... All inclusive och ingen Lasse ;) Ska bli väldans skönt. Idag har vi gjort ett inköp inför resan, det blev en Brio syskonsulky av äldre modell men den fyller dom funktionerna vi var ute efter. 30 november 8.00 lyfter vi från sverige, jag och barnen längtar :)

När jag hämtade husvagnen idag såg jag ett litet tecken på att hösten inte har oss helt i sitt grepp, nämligen lupiner i full blom. Jag var tvungen att plocka några bara för att få lite mindre höstkänslor...


Efter flera timmar i bilen utan vatten var dom inte lika fina :) Men dom är ju ändock i full blom!

Imorgon ska vi fira våran lilla prins hela dagen!
Vi hörs, för nu ska jag gå och laga mat så nu hinner jag inte mer!

Nu rasar denna kvinnas kropp! Brösten hänger, magen är slapp, djupa orosfåror i ansiktet, mörka ringar under ögonen... Allt det kan jag ta, är ju faktiskt inte 20 längre och har burit på 2 barn och oroar sig för dom. Klart kroppen tar stryk, men dagens upptäckt är inte ok! Jag har hittat ett grått hårstrå! Kolla själv!!!




Såg ni? Inte okej!
Det värsta är att det var inte länge sen jag färgade håret och ändå fick jag en otrevlig upptäckt. Ska man behöva använda sig av "täcker-grått-hår-till-100%"-färg nu, när man precis har klivit in i 30-talet? Som sagt, inte okej! Undra vad som härnäst kommer haverera på min kropp, ögonen kanske, så man behöver glasögon. Men hellre det än ett grått hårstrå!

Det är inte bara jag som havererat här i huset i helgen, igår havererade spindeln... Vilken spindel undrar du då, jo Wilgots fantasispindeltårta.
Satte in den i kylen målad och klar med 8 långa ben tillverkade av flätat godissnöre och tog ut en kladdig tårta ståendes i en härva av godissnören, spindeln var benlös. Wilgot försökte rädda situationen genom att säga att det är ju ett spindelnät mamma. Men mamma godtog inte det utan försökte sätta dit benen igen, det blev sådär... När jag bar in tårtan sa några personer "Åh, titta en pippi-tårta". Med andra ord lyckades jag nog inte riktigt denna gång, men den var god för det blev så gottsom taberas.
Och det viktigaste av allt, Wilgot var nöjd! :)



Spindeln i sin forna glans, innan haveriet...



Som sagt, Wilgots fantasispindel



Bra gjort av en kille som inte ens är 3 ;)