Va roligt! Igår blev det rekordmånga besökare här på bloggen. Hoppas att dom flesta tyckte om den och kommer fortsätta att läsa :) Vore roligt om man fick lite kommentarer om vad folk tycker också men man kan ju inte få allt här i världen...

Idag är det dan före dagen med stort D. För imorgon är det dags för Wilgots stora tävlingsdebut, det ska bli så himla skojigt. Mamma och pappa säger att det var den roligaste tiden med hästeriet, ponnytiden. När man åkte land och rike runt på tävlingar och man blev ett ihopsvetsat gäng. Jag minns den också som den roligaste, det var inte så allvarligt, man hade skoj! Hoppas att Wilgot kommer tycka det också. Jag var iochförsig 7 när jag började tävla så jag kunde nog uppskatta det mer än vad Wilgot kan. Men är man född till Stjerna så får man faktiskt leva upp till sitt namn och börja i tid ;)
Prins ska han vara imorgon och Emilia ska vara prinsessa, Lussan är väl hovnarr eller något liknande, om hon inte gör en strålande insats och lyfter ofattbart mycket på hovarna för då får hon vara drottning!
Till prinsutstyrseln har vi en lila och guldfärgad cape, vit "kråsblus", grå trikåer, lila gördel och givetvis en krona. Till Lussan har vi sytt en egen cape i samma färger och på den står det med silverbokstäver "Prins Wilgot & Lussan" och på andra sidan "Prinsessan Emilia & Lussan". Hur jag ska fästa den blir ett senare problem men jag får väl ta med en rulle silvertejp och lite balsnöre så löser det sig med all säkerhet ;)


Lussans cape. Hoppas Louice rätt över gatan inte tittar allt för nära på
detta mästerverk...

Priset är också fixat. Vi är ju nämligen inte säkra på att våra små ryttare och Lussan fixar dena tävling felfritt och därmed kammar hem en spökrosett, så vi har fixat en prins- och prinsessmedalj för säkerhetsskull.
Så här ser den ut!


Visst är den snygg! Och den ser väldans dyrbar ut :)


Lussan, hon vilar sig i form men Wilgot han laddar upp med ett fullproppat schema.
Vi begav oss till Skara för att kolla lite på Slöjd-detaljer. Vi var där 10.40. 10 öppnar dom på lördagar. Lördagar ja, men inte en röd lördag :( Då öppnar dom 13, och då skulle ju vi vara på bion! Så det blev inget Slöjd-detaljer utan vi tog en sväng till ÖB och sen åt vi lunch på MC Donalds. Efter det stack vi iväg på bion, Lilla spöket laban. I dag hade dom inga gratis lotter så idag blev det dyrt att gå på bio... Wilhelmina var, precis som förra gången, skit trött så det var bara att knalla ut ur salongen med henne. Fast denna gången somnade hon så jag kunde kolla färdigt på filmen efter ett mindre avbrott :) Den var jättebra! Frågan är bara, vad heter lillprins-Bus lillasyster som kommer senare? Wilgot har ett pussel med Laban, Labolina, Bus och ?, ingen jag pratat med vet vad systern heter. Vet du?
Kvällen har tillbringats längre bort på gatan men vi gjorde en ganska tidig sorti därifrån, man vill ju inte vara trött imorgon. Det räcker med att Erika kommer ha svårt att komma ihåg banan ;)
Så därför, tänker jag krypa ner i min säng nu.

Håll nu tummarna ordentligt imorgon för Wilgot och Emilia! Och läs NLT på måndag:)

Nja. Det är nog mer en kvinnogöra. Men Lasse försökte iallafall och hem kom han med det mesta som stod på listan och lite som han vägrade visa mig. I morse innan han åkte sa jag att vi kunde ju höras under dagen. Det gjorde vi, 14 gånger! Första gången var det för han blev osäker vart han skulle svänga av och sista gången var det för att rapportera om snusläget i godisaffären. Dom andra 12 gångerna däremellan var frågor om storlek på sängen, på kläder, på skor, vad är satin, kan Wilhelmina ha svarta jeans eller är det bara killar som kan ha det, vad vill en 2-åring ha i present och en massa annat. Sånt som en mamma kan svaret på men uppenbarligen inte en pappa... Men en del grejer överraskade han faktiskt med, han lyckades köpa rätt bullformar och rätt tvättmedel, utan att ringa och fråga mig :) Men det är tur att jag ska dit om två veckor så jag kan styra upp vårat handlande, det kostade alldeles för lite så vi har ju massor med pengar över!
Ett av Lasses uppdrag idag var att köpa en prinsesskläning till Emilia som hon ska ha på söndagens tävling. Emilia är tre år men bara två äpplen hög, typ. Undra om 5-6 år stl 128 passar? Hmm, bäst att ringa hem och kolla. Min följdfråga blev ser den stor ut? Näe, den ser väl ganska liten ut. Okej, vi bestämde att han skulle ta den men även ta en annan modell som var 3-4 år men enligt Lasse mycket fulare. Väl hemma visar han mig sina inköp och den stora klänningen ser liten ut fast med väldigt långt liv. Där börjar ju en annan ana ugglor i mossen. När man öppnar förpackningen ramlar kjolen ut och klänningen blir genast tre gånger så stor, men fin var den...
Hoppas att den andra passar så Lasse inte har letat halvt ihjäl sig i onödan :)

Överraskningar skulle han ha med sig hem också, det ringde han och sa ganska tidigt, det kan du använda som morot om barnen är besvärliga sa han. Men det behövs inte så mycket morötter här längre, funkar mycket bättre med godis ;) Överraskningarna blev varsin trollstav till barnen och en vattenflaska med Manchester Unitidemblemet på till Wilgot, kattmat till Wilda, och rolic till hundarna och en stor Toblerone till familjen och till mamman:

INGET!

Jag påpekade detta för Wilgot som kollade runt på grejerna som Lasse tagit fram varpå han tar hundmaten och säger: du får säkert smaka på det här! Jag sa att det är ju hundmat, Wilgot svarade att det är ju fiin hundmat. Ja, det har han ju rätt i, då kanske det är gott... Han ändrade sig efter en stund och gav mig Tobleronen.

Nästa gång släpper jag inte iväg honom själv, då åker jag med!
Tydligen så blir man väldigt trött av att shoppa om man är kille för Lasse har sovit sedan 8, tillochmed innan barnen. När man själv har varit iväg så är man ju så uppe i varv att man aldrig vill gå och lägga sig utan man vill ju bara kolla in alla sina fynd som man gjort där nere :)

I ♥ Ullared!



Nu har jag tagit kort på mitt berg sa Lasse men jag tycker
mer det ser ut som Kinnekulle :)

Nu ligger Wilgot och hans kompis Emilia i proffsträning. För på söndag smäller det! Då ska tävlingskarriären inledas. Då ska våra nästa stjärnskott inom hästhoppningen födas :)
Båda är anmälda till den gigantiska höjden bommar på backen, trodde jag ja. När jag pratade med anmälaren Erika visade det sig att dom skulle tävla i 20 CM! Fatta högt! Iallafall för en treåring och iallafall för Lussan som bara  är 86 cm.
Idag var det dags för genrep. Vi byggde upp en serie med hinder och Lussan rev vartenda ett... Men jag och Erika har en idé om hur vi ska kunna hålla barnen på gott humör, vi tar med egna priser. På det sättet vinner dom!
Nu får Lussan vila sig iform så hon är på sitt allra bästaste shettishumör på söndag :)
Vi mammor ska fördriva tiden med att fixa prins- och prinsesskläder till dom små ryttarna och en cape till Lussan, hoppas att det blir bra så vi är på vårat allra bästa mamma-humör!




Träningsbanan, bommarna låg faktiskt på 20 cm INNAN Lussan
rev ner varenda en...

Idag har Wilgot haft sitt första biobesök, det visades Alfons Åberg. Vi har lånat en massa Alfonsböcker så vi vet vem han är, jag visste det iochförsig sedan innan... Innan bion började så delades det ut gratislotter och Wilgot och Wilhelmina vann varsin Alfonsbok, så med andra ord, det lönar sig att gå på bio. :)
Det här biobesöket gav mersmak så vi går dit på lördag igen, då visas Spöket Laban. Så imorgon bär det av till biblioteket och där lånar vi, just det, Spöket Laban!


Biopriset

Det är frågan.
Han har gjort lumpen.
Han har svårt att visa känslor.
Han vill inte gärna byta bajsblöjor.
Han ser inte skillnad på stl. 74 och stl. 98.
Han gillar att dricka öl och titta på fotboll.
Han fiser öppet.
Allt detta talar för att han är en man.
Men det är en grej som det absolut är musvarning på.
Han ska åka till Ullared.
Själv.
Eller ja, med sin mamma...
Men det kanske är bra att han åker utan mig för då kanske det inte blir så dyrt. Eller också är det just det det blir, dyrt. NetonNet ligger ju bredvid. Shit, vad har jag sagt ja till! Vi kommer inte ha en krona kvar när han kommer hem. Och vad ska jag då handla för när jag ska dit i slutet av november?!?
Nä, han får nog stanna hemma.

Så har man då varit på den första förlustar-resan utan make och barn. Det var inte i går man var iväg utan familjen på något festligt. Det var min kusin som fyllde 30 och hon firade tillsammans med tre tjejkompisar. Dom hade hyrt en teater i Malmö och dom hade liveband och grejer. Det var nästan 100 gäster så det var många nya ansikten. När vi kom ner till Hedda (jag och brorsan) satt vi och pratade lite och kom in på bordsplaceringen. När jag fick reda på vem jag skulle sitta med var det nära att jag åkte hem igen... Det visade sig att jag skulle sitta mittemot en kille som bara pratade engelska. Panik! Hur i hela friden skulle detta gå?!? Jag som knappt kan prata engelska påverkad hur skulle det gå nykter??? Jag hade ju haft ångest inför denna festen just på grund av att jag inte kände några och skulle vara nykter, inte blev det bättre av denna information.

Mat lagade dom i stora lass och jag undrar om deras kök återhämtat sig än ;)


Det var bla medelhavspaj, citronmarinerad kyckling, spenatknyten, bulgursallad, grönsaksbiffar, röror, såser, rotfruktsgratäng och till slut en grönsallad. Till efterrätt bjöd dom på en maffig choklad-och-hallon-tårta och en supergod cheesecake med vit choklad.

När det bjöds upp till dans blev det full fart. Bandet som heter Festkomiteén spelar bara blågula hits så man kunde ju alla låtar och det är något särskilt med liveband.
Rätt som det var bjöds det på en överraskning, det var tjejerna som gick upp på scenen och framförde Moviestar med Ann-Sofie på trummor. Dom var jätte duktiga.


Moviestar passade ju alldeles ypperligt också eftersom bordsplaceringen baserades på just filmstjärnor. Man fick en halva av ett spelkort med en filmstjärna på och skulle sen mingla runt och försöka hitta den andra delen. Så nu vill jag gärna bli kallad Monroe ;)

När kvällen sen led mot sitt slut så hamnade jag hos min andra kusin ute på landet och vi satt uppe till 5, den nya tiden...
Det var riktigt skönt att slippa storstadsstressen. Jag fick liksom nog efter ett dygn...

Så sent i söndags kväll rullade två trötta syskon in på garageuppfarten och båda sa samtidigt: Borta bra men hemma bäst, ta mig tusan! Och det stämmer :)


X antal kilo fetaost. Stackars skåningar, dom måste dela sin fetaost själva,
här kommer den i färdiga tärningar ;)


Jonas (bror) och Hedda släpper loss


Det dignande presentbordet


Det var inte så många som samtalade under middagen, alla hade fullt
upp med att äta. Killen med blå tröja och glasögon närmast kameran
är den engelsktalande. Det gick faktiskt riktigt bra trots språkbarriären



Så här snygg kan en småbarnsmamma bli, ibland...




Det syns ju vem som fått skönheten i våran familj. Ändå är detta
ett av dom bättre korten på Jonas ;)

Idag hade jag tänkt att berätta lite om mitt äventyr i Malmö. Men det får vänta, jag orkar inte. Idag har alla mina krafter tagit slut. Jag har gråtit mest hela dagen känns det som och när jag inte har gjort det känns det som om jag har varit sur och skällt på allt och alla. Idag har jag inte varit någon vidare mamma och nu när barnen har gått och lagt sig så skäms jag... Får ta nya tag imorgon.
Men för att försvara mig så får jag skylla på Tindra, våran älskade lilla 4-benta vän. ♥ Numera med ett 30-35 cm långt operationsärr under magen. Hon har så ont. Det är en stor operation hon har gått igenom. Hon har opererat bort 1 stor tumör och 3 små och en lymfknuta. Dom små är inget att oroa sig för men den stora är elakartad och veterinären hittade lite metastaser i lymfan. Nu håller vi alla tummar vi kan hitta på att det inte har spridit sig vidare!
Allt är skickat på analys så vi får veta säkert vad det är för skit. Vi hoppas ju på många fler FRISKA år tillsammans med Tindra, men man får ju tänka på hundens välbefinnande också och inte "rädda" henne för sin egen skull. Det gäller att vara oskälvisk, men det är givetvis svårt...
I vilket fall somhelst, hon lever och har en relativt god chans att bli helt frisk, förhoppningsvis är allt borta. Just nu mår hon förhållandevis bra men det skulle jag också göra med metadon rakt in i blodet ;)


Tindra vilar ut hos husse


Lite dimmig blick, men det kan man få av knark...


En liten del av operationssåret


Inte direkt MVG i syslöjd...

Är i Malmö och förlustar mig, barnen och maken lämnade jag hemma :) Fick med mig brorsan istället.

I dag är det den internationella Nalledagen. Den har firats med dockteater och nallemålning på biblioteket i goda vänners sällskap. Hela dagen har alla våra nallar här hemma varit vakna och det har gosat extra mycket med dom ♥


Mors lilla Olle var det dom bjöd på


Brummelibrum vem kommer väl där... En hund sa Olle och alla barnen
skrek Nej! Det är en björn!


Björnen och Mor blev tillslut kompisar ♥


Sagan avslutades med ett hejdundrande kalas! Alla var jättenöjda med
föreställningen :)

När Lasse kom hem kom han åkandes i "Citoträngens" efterträdare. En Mercerdes av äldre modell som vi bytt till oss bara för att ha en bil till. Det är med sorg i hjärtat som vi säger adjö till en trogen tjänare som alltid gjort sitt bästa, tills bakaxeln gick av...


Detta är vrålåket som till sommaren får äran att föra runt familjen
Stjerna och dess husvagn i Sverige. Det finaste på hela bilen är nog
den bajsbruna klädseln ;) Men det skiter (hahaha) vi i, bara den funkar ;)

Till sist: Lägg 7 november på minnet :)

Dom allra flesta som skulle se våran Wilgot skulle tycka att han har världens löjligaste föräldrar. Men för oss är det skitjobbigt. Han är i värsta revoltåldern. 3-årstrots kallas det visst.
Många som man pratar med och berättar att han är SÅ trotsig förstår ingenting, han är ju jätte snäll. Och det är han, han har alltid varit megasnäll så för oss behövs det inte så jättemycket för att det ska bli stort, för oss. Han lägger sig inte ner i affären för att han inte får godis och skriker som en stucken gris, det skulle han aldrig göra. Nä, vid godiset säger Wilgot istället: "Titta mamma, dom har glömt spaden här!" och så städar han på alla spadar och stänger luckor om det finns någon som står öppen.
Det vi tycker är trots är när han vägrar prata med oss och går in, lungt och stilla, och sätter sig i sin fåtölj i sitt rum och tjurar, när han vägrar säga förlåt, för han vill inte! Eller när han gråter så fort en kompis gjort fel i leken, eller någon snäll tant frågar honom något och han skjuter ut underläppen och säger surt att han vill inte prata. DET är trots för oss...
Men fortfarande, vi har ett väldigt snällt barn. Ställer man honom bredvid en "normal" 3-åring i trotsperioden så är Wilgot snäll som ett litet lamm.
Jag känner mig som världens sämsta mamma som bara är sur och tråkig hela tiden. "Om inte du städar upp på dina saker så åker vi inte på barngympan" Resultatet av den meningen blir att Wilgot börjar gråta och städar gråtandes istället, för städar gör han. Lasse säger alltid, tänk på att han inte är mer än 3 år. Jag vet! Men Lasse går inte hemma med barnen hela tiden. Jag får ju se denna förändrade Wilgot dagarna i ända. Och jag vet att det är en övergående period, men gahhh, det är stort för mig just nu!
Men jag älskar mina barn och tycker det är toppen att jag fortfarande har möjlighet att ha dom hemma!

När jag igår frågade varför han inte gör som jag säger, han har tillexempel väldigt svårt att sluta när någon sagt till honom att stopp, det räcker. Han låg i soffan och jag satt bredvid och han hade benen i mitt knä, han lyfter upp benen och låter dom sedan falla, jag säger till honom att han ska sluta. Han svarar mig att öronen hör vad jag säger men benen vill inte. Det är nog en ganska bra beskrivning av trots :)


Inga stora grejer, jag vet...
Ju mer jag tänker på trotst desto mindre blir det...
Det var nog bra att skriva av sig lite...
Terapuetiskt... (eller hur det nu stavas ;)  )
Nu ska jag gå och väcka Wilgot och säga att jag älskar honom och sedan ska jag vara lugnet själv i vilken situation som än bjuds ♥

Och ikväll får jag ju lite egentid när jag ska åka och göra mina naglar fina. Sen bär det av till Malmö i helgen, helt själv och då kommer jag sakna mina små monster!

När jag kommer hem från Malmö är allt som vanligt igen, eller?!?




När mamma hade fått fina naglar ville Wilgot ha det också :)

Det var ju inget vidare det här. Fast Lasse är ju nöjd. Det är två saker som jag är mindre nöjd med och samma saker är Lasse nöjd med. Den ena är att idag blev det klart till 100% att Hällekis IF nästa år spelar i division 5. Det är ju roligt att dom är duktiga på det dom gör, men uppgång i division innebär mer träning och högre närvarokrav. Inte bra.
Lasse gjorde 2 mål, på straffar. Han har ju uppgraderats till ordenarie straffskytt. Det gjorde han med 1 match kvar, kanske skulle försökt med det liiite tidigare, men bättre sent än aldrig säger dom ju. Allt om detta händelserika fotbollsår finns att läsa på www.hallekis-if.se och sedan A-laget senior.
Den andra saken är att min lilla prinsessa, min ljuva lilla Wilhelmina, idag har börjat sparka fotboll. Hela tiden!!! NEEEJ, hon ska ju leka med dockor och My Little Pony, inte sparka på en dum boll :( Men pappa är nöjd...

Idag har Wilgot varit och motionerat Lussan. Jag säger det återigen, han är en naturbegåvning! Han har en balans som inte är av denna värld, inte för en treåring iallafall. Lussan var inte riktigt nöjd med varken vädret eller Iris, så idag var hon lite grinig. Hon skakade på sig flertalet gånger men Wilgot satt som gjuten i sadeln. När jag började rida på Mölltorps ridskola hade jag oftast en häst som hette Aron. Jag vet ett speciellt ridpass när vi stod uppställda på medellinjen och Aron viftar lite på öronen, jag pep: Men Aron då! Wilgot skulle inte ens märkt det... Min kille det, men pappa är inte helt nöjd :( En dag förra veckan frågade Lasse när jag skulle köpa rosa kalsonger till honom. Han fortsatte med att säga att hans hopp stod numera till Wilhelmina, hon hade ju inte fastnat i det där hästträsket, än... Och som det ser ut idag kommer hon inte hamna där heller. Nä, skämt och sido, våra barn får syssla med vad dom vill så länge det är lagligt och inte fara för deras liv. Vi kommer stå bakom dom i vått och torrt! ♥
Wilgot hoppade med Lussan idag, i trav!
Över en gren...

Kvällen har avslutats med hemmagjord pizza och en timmes bölande.
Hemska, hemska Hem till gården!
Den som säger att man kan titta på HTG en gång och sedan ha uppehåll i 20 år har FEL! Man vet inte alls vad som har hänt!
Kolla själv men ha näsduk till hands för det är SORGLIGT!!!!!!


Wilhelmina har ställt sig i position, antar att hon står på straffpunkten
precis som sin far...


Hon fintar målvakten som slänger sig åt höger, men är snart uppe på
benen igen, dom är snabba dom där målvaktande typerna...


Wilhelmina ska precis slå sitt skott med vänster när...


oturligt drabbas av akut styrkelöshet i benen och faller pladask!
Jaja, så kan det gå i början av sin fotbollskarriär, iaf när man är 1
och precis lärt sig gå :)


Mimiqry, alias Lussan
Lussan är min bästa vän, sa Wilgot idag och gav Lussan en stor puss!


Visst är hon söt denna uppenbarelse 86 cm över havet


♥

I går hade vi en mysig familjedag. Vi, jag och barnen, Lasse jobbade, låg och myste i sängen ända till klockan 8. Vi sov inte, vi bara låg och pratade och mös!
När vi väl gick upp så bestämde vi oss för att trotsa snön och bege oss till barnmusiken, jag, Wilgot, Wilhelmina och gitarren. Wilgot sa under promenaden dit att idag skulle minsann han sjunga. Han har haft en period när han inte velat sjunga utan bara lyssna. Men igår sjöng han. I varenda sång. Högt och tydligt. Dock inte samtidigt som alla andra. Han ligger antingen före eller efter, men han kör sitt race. Han är för skön.
När sångstunden och lite lek var avklarat var det dags för en rask promenad hemåt, dom får inte somna! Och det gjorde dom inte heller, denna gången klarade dom sig utan klubba :)
Hemma gjorde jag och Wilgot mat medans systeryster åt lite på Pippi. Vi bjöd på korvgryta med grönsaker i krämig ostsås serverat med pasta, stor succé och väldigt enkelt.
Nu skulle barnen gå och lägga sig och vila inför eftermiddagens stora event, nämligen Mamma Mu! Den som somnade först var: jag...
Lasse kom hem och jag och Wilgot stack iväg. Vi skulle in på apoteket en snabbis först men såg då att klockan var nästan 15.25. Oj, nu var goda råd dyra, snart började ju teatern och vi ville ha bra platser. Vi skyndade oss upp för trappan och väntade oss en stor folksamling som det brukar vara vid dessa tillfällen, vi möttes av en tom lokal. Ånej, vi är försenade! Fast det var tomt framför scenen också, då kollar jag på biljetten och där står klart och tydligt att Mamma Mu startar 16.00. Använd ögonen människa!
Jag berättade för Wilgot att vi var lite tidiga men att vi nu iaf skulle hamna först i kön. Ska vi vänta i många timmar först mamma? Ja, 30 minuter kan nog kännas som många timmar för en förväntansfull 3-åring...

I vilket fall, teatern blev en succé!

Fick lite flashback till min möhippa...


fick ju nämligen äran att vara ko då :)


Efter denna föreställning hade vi bestämt tillsammans med dom andra tjejerna och killarna att vi skulle skita i att gå på kondis, utan vi skulle slå till med ett restaurangbesök, och alla pappor skulle gå med! Jippie!
Det gick förvånansvärt bra att sitta 3 familjer och äta samtidigt, det var ju ändå 12 personer som skulle sköta sig på samma gång ;) Det märks att Olle, Emilia och Wilgot har ett speciellt band emellan sig, dom ska sitta istortsett i knät på varandra, men så har dom ju känt varandra i hela livet och umgåtts flitigt. Tiden verkligen sprang iväg under denna eftermiddag och det blev dags att åka hemåt och sova.
Stort tack till alla som var med under denna mysfredag, låt oss snart göra om det ♥


Så här såg en del av bordet ut under vårat restaurangbesök, resten
av bordet såg inte bättre ut...


Och så här såg golvet ut. Bra jobbat Alicia och Wilhelmina!

Jag har en mycket ledsen dotter just nu.
Jag hör till den ganska lilla skara som ammar sina barn länge. Wilgot ammade jag tills han var 15, nästan 16 månader och Wilhelmina ammar jag fortfarande. Jag har alltid sagt att mina barn får välja själva hur länge dom får amma men att jag inte vill fortsätta amma när dom kan gå. Nu kan Wilhelmina gå. Nu känns det inte lika självklart att sluta längre. Anledningen till att jag inte vill amma när dom kan gå var att dom själva kan gå fram till bröstet och visa att dom vill ha mat. Wilhelmina gör inte det, men när jag lägger henne till bröstet innfinner sig ett lugn i hela henne. Och när jag ser det blir jag också lugn, vi mår bra. Hon tittar på mig och ler med hela ansiktet, för henne är det trygghet. Hon har varken napp eller någon slags snutte, hon har mig. Det är inte så att hon får amma i tid och otid utan hon ammar innan hon ska sova och när hon vaknar på morgonen, precis som andra barn äter välling.
Jag ammar inte offentligt utan jag gör det i MIN säng i MITT hus, ändå har omgivningen börjat ifrågasätta varför jag ammar och när jag ska sluta, hon är ju faktiskt stor nu och mina bröst kommer bara bli hängiga. Vadå bli, och för den delen är dom just MINA. So back off! Men jag blir faktiskt ledsen när folk tycker att man är äcklig, det är ju ändå en helt naturlig grej, men var lugna, jag ska sluta. Frågan är bara om jag eller Wilhelmina är redo riktigt än. Jag bestämde mig nu till kvällen att jag skulle göra ett försök och skita i ammningen. Sagt och gjort, vi iordningställde en nappflaska med välling (nummer två i hela mitt liv som jag gjort eftersom Wilgot var en vällingratare) och gick in i sängen, satte på lugn musik och dämpad belysning. Storebrorsan låg i sin säng och lyssnade på saga. Pappa var ute på egna äventyr, allt var lugnt. Nu skulle jag och min dotter ha en bra stund när vi skulle introducera välling i hennes liv. Hon blev jätteglad över flaskan med något vitt i, mjölk! antar jag att hon tänkte. Hon tog en sipp och grimaserade. Efter det vägrade hon ta flaskan igen, vällingen var ratat av henne också. När hon insåg att hon inte skulle få amma brakade hela hennes värld samman. Det kvittar hur mysigt mamma hade gjort, hennes trygghet var borta. Hon lugnade sig lite när jag försökte få henne att bara ligga och mysa men den sorgen och längtan man såg i hennes ögon, det var fruktansvärt.
Jag vet inte om jag vill sluta amma just nu. Inte mitt i tandsprickning. Wilhelmina är ledsen som det är. Hon behöver sin mamma. Hon behöver sin trygghet. Hon behöver MIG.
Nu måste jag vara stark och skita i alla kommentarer och frågor om när och varför, Wilhelmina är viktigast. Och Wilgot har inte tagit någon skada av att amma länge. Han är bättre än många andra barn om jag får säga vad jag tycker. Och det får man som mamma. Och Wilhelmina, hon har inte tänkt bli sämre hon.
Vi skiter iallt och ammar. Ett tag till iallafall...


Ratad

Så lyder ju ett ordspråk, men här har vi myntat ett annat, nämligen: När Lasse är borta målar Lovisa på väggen. Eller någonting annat.
Vi har ju somsagt "renoverat", fräschat upp kanske är en bättre benämning. Det mesta har jag haft lov till att ändra på men vissa saker hittar jag på själv och håller sedan tummarna. Oftast blir det bra men inte alltid :)
Jag har fått lov att måla i matdelen och tapetsera där, och det är gjort med strålande resultat! Jag har fått lov att tapetsera om i sovrummet och det är också gjort med lika strålande resultat. När jag sedan iordningställt dom båda rummen nästan till 100% var jag tvungen att gå på toaletten. Väl där insåg jag att den var ganska sunkig och behövde ett lyft. Sagt och gjort. På med målarkläderna på både mig och barnen och en pensel i var hand så vi skulle hinna innan Lasse kom hem. Kolla in resultatet! Det är inte alla som har konst på toaletten, konstnären är en mycket begåvad dam vid namn Birgitta Areskough som haft ett flertal utställningar och sålt många tavlor. Hennes specialitet är blommor och små röda stugor mm. Intresserad? Ta kontakt med mig så förmedlar jag ditt intresse ;) (SMYGREKLAM!!!)


Det blev så ljust att man behöver solglasögon på sig när man stiger in ;)
Nu ska bara kaklet hottas upp lite också.

Allt detta hade jag INTE lov till men det blev godkänt, fick tillochmed ett litet: va duktiga ni har varit!
Nästa projekt, utan Lasses vetskap är bänkskivorna i köket.

Här kommer lite bilder från vår pågående förändring :)


Köket


Klar! Dock inga lister uppe än, på detta kortet alltså :)


Köksklockan också pimpad, allt för att passa in


3 av väggarna i sovrummet är beklädda av den här tapeten...


och nummer 4 av den här!


Här ligger gardintyget och väntar.


Fett jobbigt att tapetsera, anser Tage. Enda nackdelen med hans val av
sovplats var att Wilgot hade tapetserat med denna tapetbiten och att den
därmed var full med klister och följaktligen satt kvar på Tage när han väl
bestämde sig för att kliva upp ;)



Här är några grejer som inte alla har hemma när dom börjar renovera, ett tips är att kolla över era förråd innan så att dessa pinaler verkligen finns, jag skulle inte klarat mig utan dessa :)

• BALSNÖRE
• SILVERTEJP
• VÅTSERVETTER
• EN PAPPA
• SNÄLLA BARN

och sist men inte minst

• ÖL TILL EN STRESSAD MAKE, OBS! KALLA!!!

Lycka Till!!!



Till sist: Jag har satt mig i en knivig situation. Jag har sagt till Wilgot att när snön kommer DÅ åker vi till Egypten. Och nu har snön kommit. Enda kruxet är att det är 40 dagar kvar tills planet lyfter... Då gäller det att vara snabbtänkt: jag menar när det kommer MASSOR av snö... Han köpte det:)

Jag tycker att jag är riktigt duktig, när jag vill... Jag klappar mig på axeln och berömmer mig själv efter denna produktiva dag. Jag har, med hjälp av två små snickare, spikat lister idag. Jag har tillochmed fixat lister med 45 grader i hörnen! Det tycker jag är bra gjort och det tyckte Lasse med! Men ta mig tusan det tog en hel dag...

Nu i kväll har jag och Wilgot fixat iordning våran nya hemmagjorda sänggavel,
tacka vet jag balsnören och silvertejp :)
Resultatet får ni se när det är helt färdigt men jag kan avslöja så mycket som att jag är supernöjd med våran "renovering", mycket tackvare pappa...

Nu hinner jag inte skriva mer för nu tickar klockan ner och det är snart dags för Desperate Housewifes!

Förresten blir det ingen operation för Tindra utan vi testar med medeciner först, men än är inte faran över, det är bara en stilla bris just nu. Vi håller tummarna för lilla Tindra!



Godnatt!

Våran bästaste, snällaste älskling Tindra är sjuuuuk!
Jäkla pittbull som startade detta! 12 augusti 2008 var jag och Wilgot ute och gick med Tindra och Tage. När vi gick hem så gick vi på trotoaren utanför affärerna och på gatan stod bilar parkerade. I en av bilarna ser jag hur en pittbull slänger sig mot framrutan alldeles galen. I nästa sekund slänger den sig mot passagerardörren, som går upp! Ut kommer en fly förbannad hund rakt emot oss. Jag fattar stundens allvar och har sådan sinnesnärvaro att jag putter iväg barnvagnen och försöker hålla Tage bakom mig för jag VET att om Tage skulle hamna i ett sådant slagsmål som det höll på att bli så skulle jag ha två hundar att brottas med och han skulle inte ge sig förrän en av dom var död och i detta fallet var jag säker på att det skulle vara Tage som drog det kortaste strået... Kvar att attackera var Tindra eller mig. Den j*#eln tog Tindra. Han tog tag rätt över nacken på henne ock slängde henne fram och tillbaka. Jag blev så fruktansvärt arg så jag ställde mig gränsle över hunden och drog den i öronen, petade i ögonen och klämde allt vad jag kunde med knäna och skrek på den. Efter ett par minuter släppte den taget men vid det laget var Tindra så rädd och paralyserad så hon stod kvar. Hunden försökte få ett nytt tag på henne och jag gjorde allt i min makt för att den inte skulle lyckas men tillsist, efter att själv blivit biten i handen, så fick den ett nytt tag om henne. Det vara bara att börja om igen. När jag äntligen fick bort hunden så sparkade jag bort Tindra, inte hårt givetvis. Jag tog ett nackgrepp på hunden och skrek på hjälp. NU kom folk och hjälpte mig, men under hela attacken gick dom bara förbi. Det var inte ens någon som tog hand om Wilgot som var livrädd.
Ägaren av hunden kom ut från en affär och frågar mig vem som släppt ut hans hund. Jag var fortfarande adrenalinstinn så jag skällde ut honom efter noter. Jag visade honom hur min stackars Tindra såg ut och sa att jag måste till veterinären omedelbart innan hon skulle hamna i chock, hon var trots allt över 11 år när detta hände. Han förstod inte varför, hon såg ju inte så illa däran ut. Jag sa att jag åker varesig han vill eller inte och jag sa att jag skickar räkningen till honom. Tillslut gick han med på det (efter att jag hotat med polis) och jag fick hans namn och adress. Nu gjorde jag något som jag bittert ångrar idag, jag bad om ursäkt för att jag varit så arg! Jag hade inget att be om ursäkt för!

Vi åkte med Tindra till veterinären och där hittade dom två djupa sårfickor och ansåg att hon skulle tas direkt till operation. När vi hämtade henne fick vi en chock, Tindra var rakad över största delen av kroppen och hade 4 drän och ett tjugotal huggbett. Hon var illa tilltygad.

Vi polisanmälde händelsen och krävde ägaren på veterinär kostnader men inget hände. Det gick så långt att vi stämde hundägaren och blev tilldömda ca 7000 kronor, pengar vi inte sett röken av. Ärendet ligger nu hos Kronofogden och hans skuld till oss är uppe i över 10000 kronor.

Hunden som bet, sa ägaren dagen efter attacken när han var hemma hos oss och skrev på ett papper där han tog på sig all skuld osv samt att han tittade på Tindra, skulle omedelbart avlivas men ses än idag på stadens gator och torg! Hade jag bara sagt till polisen att hunden bet mig i handen hade det varit deras skyldighet att avliva den, men i förhållande till Tindras skador så kändes min ganska fjuttig... Nu får hunden istället upptill 5 gånger på sig att bita en annan hund innan polisen ingriper, den här är uppe i två, som jag vet om!
Så blir din hund angripen av en annan hund utan orsak, anmäl!

Jag vill även säga att jag inte är någon pittbull-hatare eller hatar andra "kamphunds" raser, men med fel ägare kan dom bli livsfarliga! Men det kan vilken hund som helst bli...

Varför tog jag då upp detta nu?
Jo för i skrivande stund är Tindra på väg in till veterinären då en av hennes juvertumörer har börjat bråka och den sitter där hon hade ett drän. Veterinären sa 2008 att detta kunde hända, så alltså är det pittbullens fel. Man vill ju alltid ha en syndabock ;)
På onsdag är hon inbokad för operation och fram tills dess kommer man gå och oroa sig för den, hon är ju trots allt tretton år... Det blir en hemsk väntan...




Sviterna av en bitsk hund...






















Tindra, dagen efter...

Är jag av alla som totalrenoverar eller renoverar större delen eller bygger nytt. Jag hyser största respekt för alla Er!
Själva ska vi ägna morgondagen åt att tapetsera två rum, men endast 5 väggar. Och till detta, för oss, gigantiska projekt tar vi hjälp av, just det, världens bästa pappa! För själva skulle vi inte klara det...
Jag har precis avslutat målningen av matdelen och blev faktiskt riktigt nöjd när en fotbollskompis till Lasse ringer. Dom pratar en stund och Lasse berättar att vi ska tapetsera i morgon. När dom lagt på säger Lasse: "Jag visste inte att Jerker var utbildad målare. Han sa att vi kan höra av oss om vi ska greja i något mer rum så hjälper han oss."
Så dags att komma nu!
Men oj vad planer man fick! Nu ska det göras om på lilla toaletten, badrummet, datarummet, tvättstugan, trappan och gillestugan, alltså resterande del av huset som vi inte gjort något åt. Och förresten, han kan ju måla utvändigt också!

Somsagt, jag hyser största respekt för alla som renoverar och jag tackar min lyckliga stjärna för att vi köpte ett hus med mindre renoveringsbehov, för annars vete tusan hur det hade gått... :)

Idag hurrar vi för grabbarna i Hällekis IF som tagit laget upp till division 5! Bra gjort och ÄNTLIGEN



ÄR SÄSONGEN SLUT!!!






Först när vi började måla insåg vi hur sunkig tapeten var, men för att
ha suttit uppe sen 1968 när huset bygdes var den förhållandevis fräch :)
Men kanske på tiden för ett ansiktslyft ändå...

Idag har varit en riktigt bra dag!
Barnmusik, fika med Louice, målat lite, middag med familjen och svärmor, som om inte hon ingår i familjen...
Vi har varit hos en kär vän med blommor och en film, bara för att vi ansåg att hon behövde piggas upp. Det blev väldigt uppskattat, men Wilgot anser; att nästa gång vi gör något sådant, då tar vi faktiskt med eget fika, annars får man ju inget! Har försökt att förklara att när man kommer oinbjuden är det inte säkert att det finns fika. "Men mamma, du har ju ALLTID fika hemma!" Jamen snälla Wilgot det är ju din mamma, vad tror du?!? Klart det alltid finns fika, däremot bjuder vi ju aldrig ;) Det är ju därför det alltid finns :)
Filmen Wilgot hade valt som han tycker är bra (sa han) var Horror of the Simpson, riktigt lämplig film för treåringar, rekommenderas verkligen!

Jag tänkte dela med mig av våran middag idag.

På Jouren.
Här lämnar man pappan ensam med barnen i drygt en timme. På den timmen hinner det ena barnet ramla framlänges medans han tar av sig och följden av det blir en rejäl fläskläpp. Det andra barnet hinner med att bajsa så det står härliga till, alltså bajsade hon ner hela pyamasen, och var är den nu? Jo i badkaret, inte uppsköljd eller någonting. 10 minuter innan jag kommer hem hinner bajsmaskinen med att ramla hon också, rakt på soffbordet så hon spräcker ögonlocket. Det kom bloood!
När jag kom hem och gick av hos Louice rätt över gatan stod Lasse på trappan med Wilhelmina på armen, hon har ramlat och slagit upp ögat! sa Lasse. Jag har gett henne godis så hon skulle sluta gråta, sa han sen. Okej, hon ser rätt nöjd ut, vilket barn skulle inte göra det om man fick godis en torsdagskväll precis innan sänggående ;)
Efter en snabb koll så beslutade vi oss för att ringa 1177. "Välkommen till sjukvårdsrådgivningen. Blablabla... Förväntad kötid är 4 minuter, du har plats nummer fyra i kön" Ticktack ticktack... 16 minuter 0ch 32 sekunder senare: "Välkommen till sjukvårdsrådgivningen, det är Dan". 4 minuter, my ass!!!
Kontentan av detta blev ett sent besök på jouren där ögonlocket limmades och med hem kom en rosa valross :)

Jag säger bara: bra jobbat Lasse, jag har 23 timmar på mig och jag lyckas inte med allt det där ;)

Det händer konstiga grejer här hemma.

Ljud, saker som försvinner, dörrar som öppnas och stängs, vattenkranar som sätts på, Wilhelmina som skriker hysteriskt när hon lämnas i ett visst rum men aldrig annars, Wilgot som vaknar mitt i natten och frågar vad det är för ljud när han sover, jag säger att det är pappa som snarkar men han säger att det är någon som går och jag VET att alla har legat i sina sängar. Jag har inte sagt det till någon annan för jag har tänkt att jag inbillar mig, men nu...

Lasse var hemma själv med barnen natten mellan söndag och måndag. När jag ringde hem på måndag morgon för att fråga hur natten varit sa Lasse att barnen sovit bra men han hade inte sovit många timmar. Varför undrade jag. Då hade han hört vattenkranen rinna. Jag var uppe flera gånger för jag trodde det var tjuvar här, sa han. Jag sa att det har jag också hört och tog upp iden om spöken men det trodde han inte alls på.
Sen har vi ju saker som försvinner, senast var det ett papper som vi hade lagt i en låda för att veta var det var. Nu när vi skulle ta fram pappret är det borta och ingen av oss har varit i lådan. Vi har vänt uppoch ned på huset för att finna pappret eftersom det var ganska viktigt men det är puts väck...
Jag har gjort test med källardörrarna, jag har stängt dom ordentligt på kvällen innan vi gått och lagt oss och sen har jag gått upp först av alla och ner i källaren för att kolla och dörrarna är öppna. Jag har även hört någon i hallen när jag lekt med barnen och har då sag till Tage och Tindra att kolla i hallen om det kom någon. Dom springer dit och börjar skälla hysteriskt så jag sprang dit och hundarna fortsätter att skälla fast det inte var någon där. Man kan ju tänka sig att dom skällde för att jag sa att det kom någon men dom skäller inte mot ytterdörren utan står båda två med näsorna mot datarummet och skäller, jag kollar in där men det är tomt. Jag får dom att tystna men Tage går och morrar en lång stund efter.

Vi får väl se vad som händer härnäst, vi kanske har inneboende. Kan man ta hyra då? ;)

OM våran dusch skulle gå sönder är det ingen fara. För vi har en lösning på det problemet, om det skulle inträffa. Lösningen är inte att vi är så oförskämt renliga av oss, även om man skulle kunna tro det. Jag menar en make som jobbar på Svenska Foder = springer i en fabrik som tillverkar djurfoder i damm och annat äckel = ren varje dag och luktar givetvis hallon. Två barn, tre och ett år gamla såna skitar väl aldrig ner sig ;) och mamman i familjen, ja vad hon gör för att skita ner sig det har jag inte kommit på än men skitig blir hon iallafall. Det är väl choklad på händerna som hon kletar med efter all pralinätning liggandes i soffan ;)

Idag har treåringen provat på duschlösningen. Och han skrattade konstant! Det gör han aldrig när han duschar på normalt sett, han behövde ju iochförsig inte tvätta håret så det var nog därför tårarna uteblev...
En tanke som slog mig är att jag kanske måste göra ett schema i vilken ordning vi ska duscha, för denna lösningen tar lite tid. Åh vad roligt, jag älskar ju listor och scheman och sånt där, jag är nog listoman!

Va, vadå, är du nyfiken?
På vadå?
Jaha, lösningen...


















Tindra givetvis!


Här kommer en stilserie på Stjernas alternativa dusch!


















REN! Nu ska jag gå och dricka vatten :)