Börjar ta mig tusan bli kung!

På Zumba! Det är ju riktigt roligt, kanske beror på att jag inte är sämst längre. Det i sin tur kan ju bero på att det kommer nytt folk hela tiden, så slutsatsen blir att jag kanske inte är så bra som jag tror... Men jag svettas och har ju faktiskt riktigt roligt men det viktigaste är ändå för mig att jag har EGENTID! Och tro det eller ej, men när jag kliver in i den där gympasalen så tänker jag faktiskt varken på barn eller Lasse, honom tänker jag iof inte så mycket på annars heller ;) Det är nog enda gången som det händer. Så Zumba är nog faktiskt något för mig :) Det trodde jag ju aldrig att jag skulle tycka eftersom det ändå handlar om gruppträning och det har aldrig varit min starka sida. Tror ju att alla andra tittar på mig och ser hur dålig jag är, jag tittar ju på dom och ser hur bra dom är. Anledningen till att jag tittar är att jag måste se hur man ska göra eftersom jag står i bak och gömmer mig. Men idag så kröp jag faktiskt fram emot mitten, nästa gång kanske jag står längst fram :)
När vi var färdiga i dag sa världens bästa träningskompis Martina att hon skulle vilja spela innebandy också (AIS tränar efter oss) men då tyckte jag att hon tog det hela ett steg för långt! Jag som alltid sagt att fotboll är töntigt, 22 killar som springer runt och kramas och ibland slåss över en boll när alla har råd att köpa en egen. Vad är då inte innebandy, 10 killar som springer runt och 2 som kryper, kramas ibland och slåss över en boll, AV PLAST! Där har man råd att kanske köpa 2 bollar själv... ;) Nää, inget för mig.

Imorgon 5.49 är det exakt 3 år sedan vattnet gick och tre dygn senare, mitt i Hem till Gården, kom våran prins!
Så imorgon ska vi ha stort kalas, eller stort och stort, det är för släkten och vi är en, två, tre (räknar) elva stycken som ska träffas. Tycker det är skönt med inte så stor släkt, kommer iof tvingas ha flera kalas det är ju nackdelen med skilda föräldrar...
Tårtan har varit ett bekymmer men nu har jag äntligen kommit på vad det blir. Har haft ett par ideér, gristårta, gitarrtårta, och spindeltårta. Det blir den sistnämda och det passar ju bra eftersom Wilgot dom senaste dagarna bara sagt att han önskar sig en spindel på låtsas =låtsasspindel, om folk frågat honom. Nu är det bara benen som fattas, vill ha såna där tjocka godis remmar som fanns förut men dom kanske inte finns längre... Det var bättre förr :)

Nu ska jag ta en varma koppen äpple och kanel och en banan, sjunka ner i soffan och se på Hem till gården, världens bästa program!!!

Nu är dom på gång!

Nu har jag ÄNTLIGEN fått in lite bilder på datorn! Så nu ska här göras tackkort till alla gäster och personal som var med och förevigade mitt inträde till Stjern-världen. Kort beställdes i går kväll så jag hoppas att dom kommer i slutet av veckan, det blev 246 stycken och 4 förstorningar allt till ett pris av 164 kronor. Billigt tycker jag. Men att det ska behövas så många kort när det bara var 60 gäster och 5 i personalen, kan ju bero på att jag inte kan ha tackkort som normala människor utan måste ha något orginellt. Jag har en tanke om hur dom ska se ut men vi får se om det blir som jag tänkt mig i slutändan... Det ända som är spikat är att det blir rosa, grått och blått som färgtema eftersom det har varit en röd tråd genom hela bröllopet och en massa kort till var och en. Resultatet kommer du kunna se här när det är klart, mitt mål är att ha ute dom innan 10 oktober :)

Förresten, Wilhelmina är också på gång! Igår slängde hon sig handlöst ut för rutchkanan alldeles själv, fortsatte med att ge oss slängpussar och avslutade dagen med att GÅ, ja du såg rätt, 6 steg, UTAN att hålla i någon! Återigen ÄNTLIGEN! Det är min tös det!


Detta är en av alla bilder jag framkallat. Visst är vi fina, kan ingen ana vilka missöden som vi hade med klänningen

Ett av alla kort som framkallades. Visst var vi fina! Där kan man inte ana att vi hade vissa missöden med klänningen innan bröllopet :)



Buketten som jag själv band. Den innehöll hortensia, kvistrosor, vanliga rosor, blåklint, brudslöja och en kvist myrten som sägs ge tur i äktenskapet, och det har ju faktiskt börjat rätt bra ;)



Här är ringen som vi själva designat



Här följer pappa mig in till Lasse. Och det var inte frågan om något kvinnoförtryck utan min pappa var mitt stöd, precis som han var innan och även efter!



Visst är min Lasse stark, men han hade ju kunnat ha en tyngre brud ;)



En present från möhippegänget som dom tyckte att vi behövde. Sexgalningar allihopa som var med tyckte jag det verkade som!



Här kommer vi i våran farkost. Det bästa på hela dagen tycker jag! För då var det svalt! Lyckades pricka in sommarens hetaste dag.



Här håller bruden tal till sin nyblivne make, inget kan hon göra som normalt folk. Det brukar ju vara mannen som håller tal till sin fru. Det Lasse och många med honom blev förvånade över med mitt tal var att jag kunde så mycket fotbollstermer, men det är ju det enda han förstår!



Ska föreställa vals, men vi försökte iallafall!




...

Jag hinner knappt med!
Det är så himla mycket att göra nu, Lasse jobbar som en galning och är nästan aldrig hemma. Och när han väl är ledig så är det antingen fotboll eller bowling. Och här hemma går det i en rasande fart, en massa måsten som bara läggs på hög.
Ullaredsresa som blev inställd *panik*, Wilgots kalas om en vecka. Det ska städas, tvättberget är enormt, trädgården förfaller, bilen är skitig och går dessutom sönder när man som minst behöver det. Och till på råga på allt började jag riva tapeter i sovrummet för ett par dagar sen och det är såååå tråkigt! Jag hade tänkt att vi skulle måla väggarna men då säger min pappa att det blir nog inte bra utan vi borde tapetsera. Ja men! Då blir det ju inte så enkelt och billigt som vi tänkt ju... Men då tar vi väl pappa till hjälp.

Nä, idag hade jag inte alls något skrivarhumör, näsan rinner och huvudet är alldeles tomt. Jag som har varit så sugen på att uppdatera bloggen dom sista dagarna men nu vill det sig inte alls :(
Imorgon ska jag göra ett tappert försök på att få in några bilder så det händer något här, jag fattar verkligen inte hur man gör! Men hur svårt kan det vara egentligen...

Till sist ska ni få ett recept på ljusa chokladbollar, chokladbollar är för oss lika med fredagsmys!

Ca 25 STORA!

200 g margarin
3 dl socker
8 dl havregryn
3 msk vatten
7 msk oboj eller oboy daim
1 ägg

Allt vispas med elvisp och rullas sedan till ganska stora bollar. Vändes i pärlsocker eller kokos eller något annat gott tex. strössel eller nötkross.
Hoppas att det smakar, här är det en stor succé!!!

Kramar till er alla och envar!

Kulturell dag...

I dag började äntligen barnmusiken igen efter ett alldeles för långt uppehåll! Wilgot har pratat hela morgonen om barnmusiken och om Karin. Men när vi väl kom dit så vågade han inte ens säga vad han heter. Han tinade upp efter en stund och till slut så var det gamla vanliga Wilgot. Han viskade till mig mitt under sångsamlingen: "mamma, nu är jag sådär blyg igen"
Vi fick gå till barnmusiken eftersom Lasse fortfarande envisas med att ha bilen. Det är inget jobbigt att gå, men det jobbigaste är att hålla Wilhelmina vaken. Men idag hade jag en lösning, KLUBBA! Hon fick den ganska omgående, Wilgot fick ju en också, det ska ju vara rättvist, och ta mig tusan hon höll sig vaken hela vägen hem. Nöjd och glad började jag lyfta ur barnen ur vagnen när jag kom på att jag hade glömt att gå till banken. Och det var nödvändigt. Det var bara att knyta på sig promenadskorna och sticka iväg, denna gången med en påse bilar som åtgärd. Hör och häpna, båda höll sig vakna hela tiden men ingen av dom ville äta någon lunch när vi kom hem. Undra varför? ;)

När barnen sov fick jag lov att städa undan lite här hemma eftersom vi, med betoning på VI, tydligen skulle ha fotbollsfest här ikväll. Dom är redan borta så det blev inte så farligt som det låter, dom brukar ju sköta sig :)

Vi har ju varit kulturella idag med ett teaterbesök. Wilgot tyckte det var jättebra! Vilka dockor Tittut gör, helt fantastiska. Jag blev helt betuttad i Pomelo, elefanten som hela teatern handlade om. Han såg ut som en tjock gris med en jättelång snabel, bara så söt...
Det roligaste på hela taetern var när Wilgots vän Emilia välte ner från bänken. Det såg så roligt ut :) När hon satt sig till rätta igen vänder hon sig till mamma Erika och säger: "förlåt" precis som om Erika var arg. Om Erika ser ut så när hon är arg behöver man inte oroa sig för hennes ilska för då skrattar hon sig igenom hela sin arg-period.
Efter  vi sett föreställningen satt vi på det nyöppnade fiket, som för övrigt var skitdyrt, och jag fråkade Wilgot vad som var bäst, teatern eller fikat. Hans svar blev: "allahop!" Det är så lätt att göra min prins nöjd! :)

Nä, nu ska jag gå och tvätta håret och sedan göra en tidig kväll och fundera på om det blir klädbytardagsbesök imorgon eller ej, det är frågan...

Gonatt!

Taktkänsla och kordination, inget för mig...

I dag har jag varit på zumba med tjejerna. Sjukt svårt! Iallafall om man inte har vare sig taktkänsla eller kordination...
Alltså, det går ju bra att rulla på höfterna men sen ska man ju röra på armarna, SAMTIDIGT! Det bara går inte, plus att man ska göra det i takt till musiken. Måste vara en kille som uppfunnit zumba, precis som högklackade skor :) Men vi hade väldans roligt, vi fyra längst bak. Det blir nog ett återkommande torsdagsnöje... för innebandy-killarna på läktaren ;)
Jäkla Lasse! Han kom just in och frågade om det är så här man gör och gjorde ett par perfekta steg. På min fråga hur han vet det svarar han bara: har väl sett reklamen. Det är inte rättvist, jag vill också kunna bara genom att titta på :(

Nä, nu ska jag gå in och titta på fotboll med min kära make, gääässppp.

Imorgon blir det barnmusik och på eftermiddagen ett kulturellt inslag, en teasterföreställning vid namn Pomelo- den lilla rosa elefanten. Kvällen avslutas, inte med en teater-supé, men likväl med ett konditoribesök. Inte illa!

Ha det bäst!

Över...

Nu är det äntligen över! Nu kan man dra ner på tempot, iaf någon vecka ;) Sen är det dags för födelsedagskalas och strax därefter utlandsvistelse och sen jul, inte klokt vad tiden går...

Det som är över är våran numera kända klädbytardag. Det blev verkligen suceé! 50 st lämnade in och minst dubbelt så många handlade av oss. Vi fick ett ganska stort "repotage" om oss i måndagens tidning och innan var vi med i radio och fick berätta lite om våran grej, är riktigt nöjd med det faktiskt. Tyckte inte att det var så farligt att höra min egen röst som det brukar vara.
Det är synd att folk inte fattar hur mycket jobb vi faktiskt lägger ner på våra klädbytardagar. Man tror att vi är där ett par timmar dagen innan, sen säljer vi kläderna och sen delar vi ut dom. Det är inte sanningen! Vårat arbete småstartar redan när vi bestämmer datum, därefter drar det igång på riktigt när första anmälningen kommer in. Det ska annonseras, fixas lokal, volontärer, ja en massa grejer som liksom inte sköter sig av sig sjävt. Dagen innan så började vi redan vid lunch i lokalen och därifrån gick vi 22.30 för att vara tillbaka 7.00 på lördagen. I lördags kom jag hem klockan 22.00. Då var man trött i huvudet efter att ha räknat ihop hur mycket alla sålt för (en ansenlig summa på ca. 25000!) och mör i kroppen efter ett par hektiska timmar av försäljning och sedan än mer uttröttande ihoppackning av kläder. Vi är rätt trötta på kläder, kartonger, pappåsar och maskeringstejp! ;)
På söndagen var det dags för utlämning och städning, så även där gick det åt en halv dag. Nu tänker du att där är det ju ändå slut på eran klädbytardag, men ack så fel... Nu börjar efterarbetet. Skänkta kläder och andra barnartiklar (som det skänktes massor av, tackar allra ödmjukast!) ska sorteras och packas ner i lådor och sedan levereras. Pengar ska redovisas och det är nästan alltid nån som har tappat bort något plagg och vill komma och leta i våra skänka-kartonger, precis när dom är färdigpackade... Efter det ska vi ta ställning till om vi ska ha någon mer klädbytardag, vi får väl se...
Undrar du när nästa dag blir? Fråga igen om några veckor när vi smält denna dag :)



Idag har Wilhelmina varit på BVC hos läkaren med sina höfter, det blev en tripp till sjukhuset och röntgen och ultraljud. Det enda jag vet är att det nte finns någon skelettskada, men det trodde jag inte heller! Så nu får man gå som på nålar tills man får ett svar från doktorn... Det är ändå skönt att veta att hon inte är obotligt sjuk, det finns dom som har det värre!


I dag vill jag rikta ett särskilt tack till Martina och Louice som båda räddade mig i en knivig situation, den ena som barnvakt och den andra som bilutlånare.
Hädanefter får Lasse gå till jobbet så jag kan ha bilen, han har ju faktiskt bara 13 km, enkel väg ;) En annan idé kan ju vara att laga den andra bilen. Värt att tänka på...

Godnatt!





En Torsdag, nästan som alla andra...

Idag har vi varit och firat pappa på hans 59:de födelsedag, dock en dag för tidigt. Imorgon börjar ju våran fullspäckade helg med en STOR klädbytardag, nästan 50 stycken ska vara med!

Jag skulle nu i kväll laminera lite till morgondagen men lyckades givetvis få plasten åt fel håll så det blev bara kladd av alltihopa och det fastnade i maskinfultordsombörjarpåjochslutarpåävul! Men förhoppningsvis löser det sig med en annan maskin imorgon och pappa kan nog laga min. Kanske att jag själv klarar det när jag lugnat ner mig lite grann...

5 bananlådor och en papperskasse har jag till försäljning och hoppas givetvis på att inte ha något med mig hem igen.

Imorgon ska man bli radiokändis, återigen, man har ju liksom varit med på radio förut :) Radio Skaraborg ska intervjua mig imorgon ang. klädbytardagen någon gång mellan 11 och 12, intressant.

Mer rapporter om detta kommer och förhoppningsvis lite kort också!

Vi hörs. Godnatt på er alla.

Med hästdoft i håret...

I dag har barnen och jag varit hos en kompis och lekt, när vi ändå var där passade vi på att stilla vårat hästbehov med hjälp av Lussan, 86 cm över havet :)
Wilgot har länge pratat om att åka och rida på Lussan, och i dag blev det av. Nu fick han äntliiigen använda sina borstar och hovkrats, gunghästen kan inte bli renare än vad den är nu och han behövde en riktig häst att borsta på, faktiskt. Barnen slet hårt med Lussan och snart var hon skinande ren, om man kollade jäkligt snabbt iallafall ;) .
När det väl kom till kritan ville ägarinnan Emilia inte alls rida utan hon ville hellre leka med Lukas, "Wilgot kan börja, jag kan ju redan" sa hon och Wilgot lät sig glatt kastas upp på denna gigantiska häst. Efter ett par varv i skritt tyckte Erika och jag att han skulle trava, Wilgot var med på noterna och iväg for vi, ett par meter. Wilgot ansåg att Lussan hoppade för mycket och han ville skritta igen. Efter lite övertalning och förklaring om hur han skulle sitta för att skumpa så lite som möjligt var det dags för trav igen och nu travade han ett helt varv, säkert 50 meter och han satt riktigt bra! Han vet ju hur man sätter igång en häst och hur man gör halt, det ägnade han typ 10 minuter till. Stackars Lussan fick gå 2 steg och sen halt, gå 2 steg och halt, hon blir ju riktigt lydig tillpåköpet när Wilgot kommer och motionetar henne, hon tillochmed tuggade på bettet och skummade i munnen. Naturbegåvning det där, min Wilgot...
Så nu får vi kolla hästannonser och köpa hjälm, säkerhetsväst, ridstövlar och allt annat han bara måste ha, eller är det att gå för fort fram???

Nästa vecka bär det förhoppningsvis av till Lussan igen och då ska vi hjälpa till att mocka, "Har man bajspåse då?" undrar Wilgot och det kan man ju undra. Lussan är ju inte mycket större än en hund :)

En späckad dag!

I dag har det varit full fart från morgon till kväll. Dagen började redan 5.10 i morse med barn som tyckte att vi var färdigsovna, jippie.
Lika bra att träna när man ändå är uppe, skönt att ha det gjort liksom. Sen hade vi en långfrukost med fil och stekt ägg och rostbiff och en massa annat gott. Vi hade bestämt att vi skulle åka en sväng till Second Hand där mormor (mamma) skulle köpa sig ett par ridstövlar, ifall hon skulle börja rida igen. Det är ju bara 30 år sedan hon sist red, så man vet ju aldrig :)
Vi upptäckte också att det var öppet hus på brandstationen så vi ställde kosan däråt och där träffade vi Flammy och vi släckte eld och åkte brandbil. När vi kikade in i ambulansen tittade Wilgot, 3 år, noga också sa han till mormor:"Varför har dom ingen ratt?" och det kan man ju undra, den ungen har öga för detaljer vill jag lova!

Efter att barnen fått en snabb "lunch" på brandstationen, kokt korv, (man trodde ju att dom åtminstonde skulle ha grillad korv, dom kan ju det där med eld menar jag ;) ) så stack vi till äventyrslandet där det var gratis inträde idag. Vi roade oss i hoppborgarna och blev alldeles dyngsura eftersom det kom vatten lite här och där, fast solen lyste, konstigt. Både Wilgot och Wilhelmina tyckte att det var superkul!
Sen fick barnen lite glass och jag och mamma satt i solen och tog igen oss, vi laddade inför att vi skulle bära hem 3 kg choklad, trodde vi ja! 12 lotter senare var vi inget rikare, varken på pengar eller choklad :(
Men Wilgot fick ju en vinst med sig hem, håll i dig nu. Han vann en nyckelring ch en sjörövarring! Men ringen slarvade lillsyrran bort, som tur var lovade Wilgots faddrar att fixa en ny.

Som om inte dessa aktiviteter var nog så skyndade vi oss hem och gick på 2-årskalas. Där vankades det kakor, bullar, tårta och dricka och en massa annat gott men jag stod emot, duktiga jag! *Klappar mig på axeln*
När vi kom hem började vi omgående med lördagsmenyn som bestod av äppleochost-rulader med pressad potatis, kantarellsås, rårörda egenhändigt plockade lingon och sallad, till efterrätt blev det äpplepaj på egna äpplen men ingen till mig utan jag fick ugnsbakade äpplen istället. Kalas gott alltihop!
Under tiden maten puttrade så passade jag på att sortera ut lite leksaker som vi ska sälja på klädbytardagen nästa helg. Det är lätt att övertala Wilgot att sälja saker när jag säger att vi får mer pengar att ta med oss till Egypten då, men när jag dukade så kom Wilgot in med några stapelklossar i handen och sa med gråten i halsen:"Men mamma, om vi säljer dom här kommer ju inte jag att ha några såna mer" Gullunge:)

Hela dagen har jag varit lite extra glad, för jag kommer i mina ridstövlar igen, det trodde jag aldrig! -27 kilo gör susen vill jag lova:)

Nä, nu går ögonen i kors så nu orkar jag inte mer.
Ha det!

Välkommen till min nya blogg!

Får vi se om detta är något för mig!

Lovisa heter jag, 30 år gammal och jag har länge tänkt att jag ska börja blogga och nu har jag fått tummen ur.
Min blogg kommer handla om allt, hur det är att vara småbarnsmamma, fru, djurägare, hus- och husvagnsinnehavare, kompis, mat, ja allt!

När jag har kommit på hur det fungerar med en blogg kommer jag att lägga ut bilder men inte på mina barn, dom behåller jag för mig själv :)

Hoppas att du kommer att gilla min blogg.
Vi hörs!


RSS 2.0