Nu är det äntligen över! Nu kan man dra ner på tempot, iaf någon vecka ;) Sen är det dags för födelsedagskalas och strax därefter utlandsvistelse och sen jul, inte klokt vad tiden går...

Det som är över är våran numera kända klädbytardag. Det blev verkligen suceé! 50 st lämnade in och minst dubbelt så många handlade av oss. Vi fick ett ganska stort "repotage" om oss i måndagens tidning och innan var vi med i radio och fick berätta lite om våran grej, är riktigt nöjd med det faktiskt. Tyckte inte att det var så farligt att höra min egen röst som det brukar vara.
Det är synd att folk inte fattar hur mycket jobb vi faktiskt lägger ner på våra klädbytardagar. Man tror att vi är där ett par timmar dagen innan, sen säljer vi kläderna och sen delar vi ut dom. Det är inte sanningen! Vårat arbete småstartar redan när vi bestämmer datum, därefter drar det igång på riktigt när första anmälningen kommer in. Det ska annonseras, fixas lokal, volontärer, ja en massa grejer som liksom inte sköter sig av sig sjävt. Dagen innan så började vi redan vid lunch i lokalen och därifrån gick vi 22.30 för att vara tillbaka 7.00 på lördagen. I lördags kom jag hem klockan 22.00. Då var man trött i huvudet efter att ha räknat ihop hur mycket alla sålt för (en ansenlig summa på ca. 25000!) och mör i kroppen efter ett par hektiska timmar av försäljning och sedan än mer uttröttande ihoppackning av kläder. Vi är rätt trötta på kläder, kartonger, pappåsar och maskeringstejp! ;)
På söndagen var det dags för utlämning och städning, så även där gick det åt en halv dag. Nu tänker du att där är det ju ändå slut på eran klädbytardag, men ack så fel... Nu börjar efterarbetet. Skänkta kläder och andra barnartiklar (som det skänktes massor av, tackar allra ödmjukast!) ska sorteras och packas ner i lådor och sedan levereras. Pengar ska redovisas och det är nästan alltid nån som har tappat bort något plagg och vill komma och leta i våra skänka-kartonger, precis när dom är färdigpackade... Efter det ska vi ta ställning till om vi ska ha någon mer klädbytardag, vi får väl se...
Undrar du när nästa dag blir? Fråga igen om några veckor när vi smält denna dag :)



Idag har Wilhelmina varit på BVC hos läkaren med sina höfter, det blev en tripp till sjukhuset och röntgen och ultraljud. Det enda jag vet är att det nte finns någon skelettskada, men det trodde jag inte heller! Så nu får man gå som på nålar tills man får ett svar från doktorn... Det är ändå skönt att veta att hon inte är obotligt sjuk, det finns dom som har det värre!


I dag vill jag rikta ett särskilt tack till Martina och Louice som båda räddade mig i en knivig situation, den ena som barnvakt och den andra som bilutlånare.
Hädanefter får Lasse gå till jobbet så jag kan ha bilen, han har ju faktiskt bara 13 km, enkel väg ;) En annan idé kan ju vara att laga den andra bilen. Värt att tänka på...

Godnatt!