Skulle jag komma på att vi får körförbud på bilen i månadsskiftet?!? Varför??? Nu vet jag ju en massa som jag helst skulle vara ovetandes om :(
Nu kommer jag ju ligga vaken om nätterna och fundera på hur vi ska klara av och fixa ett elfel på bilen, jag är ju nöjd med att veta hur man låser och låser upp... Dessutom låter elfel väldigt dyrt :(

Nä, jag helt enkelt o-gillar att besiktiga bilen. Så det så.
Jag går och lägger mig.

Vet inte om jag skulle rekomendera denna hundtrimmare, inte till Norfolkterrier iallafall ;)
I och för sig så blev allting bättre än vad det var förut. Man såg knappt vad som var bak eller fram på hunden, eller vad säger ni? :)



Kändistrimmaren var självaste "Biggest Loser-Rune", så Tage tyckte det var skönt att åka till honom och bli trimmad. För han vet ju hur det är att bära på ett par extra kilo, i Tages fall, hekton. Men nu har Tage bestämt sig, han ska bli lika snygg som Rune, men han skiter i att gifta sig för det tycker han verkar jobbigt. Det överlåter han på andra ;)
När jag kom för att hämta Tage så skulle Florence gå och se efter om han var klar, det enda jag hörde var "Herregud!", då tror man ju att hunden bara har ett öra, tre ben och ingen svans. Men det var bara mängden päls som hon reagerade på, den på golvet alltså...
Rune är säkert duktig på sådana raser som han själv fött upp eller trimmat mycket förut. Men en envis terrierboll, det blev för mycket för Rune. Jag fixade det sista själv hemma, med mycket godis så gick det. En Norfolk ska nämligen inte ha tofsar/bollar på öronen, dom som har det är en hund av märket P-U-D-E-L  ;)


Nu ser man honom iallafall, men öronen är inget vidare...






Tage före


Tage efter.
Och NU är jag helt SÄKER på vilket som är fram och bak!

just nu på min lilla blogg. Inte med själva skrivandet utan det är "tittarsiffrorna" som sviker. Vilket är väldigt tråkigt, men det är väl bara att inse att man är sjukt ointressant och skriver som en kratta...
Kanske skulle börja skriva i ett kollegieblock istället så folk slipper läsa mitt dravel.
Det "roliga" är att när jag gör mig till och försöker skriva något roligt, fyndigt och intressant, då går det som sämst. Men när jag skriver om jordgubbar från Ägypten, då minsann hittar läsare hit.
Kanske borde ge upp hela bloggandet...

skulle komma, det visste jag. Men så snart!!! Han är ju bara tre...

I dag när Wilgot skulle åka till barngymnastiken slog han i sitt huvud i bildörren.
Jag sa att han gjorde det bara för att han blivit så stor.
Wilgot frågade om han blivit himla stor, ja sa jag.
Jaha, sa Wilgot. Då ska jag flytta hemifrån.
Ska du det i dag frågade jag, och jodå, det skulle han göra idag.
När jag frågade vart han skulle flytta svarade han: till Afrika.
Usch, det blir långt när vi ska hälsa på :(

Men han ligger i sin säng här hemma nu och sover, för det blev några mindre förändringar i hans planer. Han skulle vänta med att flytta hemifrån tills han blev ännu större kom han fram till i bilen på väg hem. Jag frågade om han fortfarande skulle flytta till Afrika. Men det hade ändrat sig även på den fronten. Nu skulle han bo i vårat hus som bara skulle vara hans. Tillsammans med honom skulle morbror Jonas och Emelie bo också Olle och Emilia, i HANS hus...
Det svänger fort i vilda västern ;)

För min del får gärna mitt lilla ♥ bo kvar hemma hos oss läääänge...

tvättmaskin förutom det tillståndet den mer eller mindre hela tiden befann sig i det sista, nämligen centrifugeringslös. Det dröp alltid om tvätten när man öppnade luckan. Men om man bara delade upp tvätten och sedan körde enbart centrifugering så gick det bra. Men en dag när den fick ett ryck och centrifugerade i 13 minuter fick jag nog! En ny tvättmaskin inhandlades :)
Så i dag blev den äntligen inkopplad, som jag längtat. Men jag har redan ångrat mig... Jag saknar min gamla. För trots alla fel och brister så stod den ändå där man lämnade den! Det gjorde inte den nya! Den gav sig iväg på en vidsträckt promenad, iallafall så långt sladden räckte ;) Jag fick ägna en bra stund åt att hålla fast maskinen benom att kila in mig mellan tvättmaskinen och diskbänken (eller vad det nu heter i en tvättstuga) och helt sonika lägga mig på tvättmaskinen med överkroppen. Jag har numera ont i knäna, vänster hand och i magen. Magsmärtan hoppas jag beror på att jag spände magen och därmed tränade samtidigt som jag försökte tygla min vilda tvättmaskin. Så vaknar jag imorgon med träningsvärk kommer jag fortsätta att hålla fast min maskin och skita fullständigt i att den står fel :)

Appråpå tygla, det var exakt det Wilgot gjorde i går. Han tyglade Lussan genom en trixig bana på 7 hinder och lyckades kamma hem en rosett! Emilia ville inte vara med först men efter lite övertalning och mutor från moster så gick det finfint. 2 rosetter blev det där plus 14 godisar från moster Annika:)
Dessa små godingar kommer bli riktigt inbitna ponnyryttare en vacker dag. Jag menar, dom tar ju redan rejäla omhoppningssvängar, fort går det dessutom. Emilias sista runda klockades på 2.20! ;) En supertid, i skritt... Wilgot travade ju dessutom halva banan så han borde ju klarat sig på under 2 minuter :)
När vi åkte hem grät Wilgot för han ville tävla mer! Emilia hade ju sagt att han skulle hoppa lika högt som Kirre och Annika...
Hela äventyret filmades och den filmen har gått varm här idag :)

Imorgon är vi en vecka närmare äventyret!!!


Lussan med sina "Maria Montazami-lockar), tre rosetter och två frusna
men nöjda ryttare. Vi längtar tills det blir så varmt ute så att man kan
njuta av sin ridtur...

Nu har det mesta rullat igång som vanligt igen och i morgon börjar äntligen barnmusiken! Och i dag har ZUMBAN börjat! Jösses vad folk där var! Men vad roligt vi hade! Hela jag är bara glad nu! Men jag har sjukt ont i armarna och förstår inte varför, benen är som spagetti och det var nästan lite svårt att köra hem. Huvudet är helt färdigt så det bästa jag kan göra är nog att gå och lägga mig och SOVA!
Imorgon blir det nog en tripp till Skövde för att lämna in den j--vla TV som nu också börjat krångla, ska snart inte ha några teknikprylar över huvud taget :(

Till sist:
Martina! Du missade något i dag! Det var hur kul som helst! Om herrn inte behagar vara hemma nästa torsdag skickar jag dit Lasse, för du ska med!!! Så det så.

Idag har Wilgot fått ett stort, mystiskt, brunt paket i posten.

Nu är frågan vad som är i det?!?

Spänningen är oliiiidlig!!!




Vad kan det vara? Fortsättning följer...

NU har jag äntligen kommit igång med att röja här hemma.
Som det verkar kommer det bli otaliga vändor till tippen!

Först ut var köket. Lite skillnad blev det även om det inte syns med blotta ögat,
om man inte öppnar skåpen vill säga ;)



Före






Alla skåp i köket har fått sig en omgång men det var dom här tre som
såg värst ut


Efter






Lite skillnad blev det! I vilket fall så är Wilda nöjd för nu kan hon ta sig
in till sin kattmat utan att något välter ;)


I morgon fortsätter vi och gör det fint och ordningsamt här hemma, frågan är bara hur länge det håller...

Wilgot har haft väldigt svårt att bajsa på toaletten. Han har varit blöjfri på dagarna sedan han var runt 1,5 år men bajseriet har inte riktigt velat fungera utan han har bajsat i morgonblöjan.
Så ville han då sluta med blöja även på natten och det gick ju givetvis bra från våran sida även om jag ägnade bajset en tanke. Han bajsade inte på tre dagar och jag frågade om han ville ha en blöja men det ville han då visst inte. Då kom jag på pottan, vi kunde ju testa med den. Wilgot blev eld och lågor och efter en liten stund så låg där en präktig bajskorv. Wilgot var mäkta stolt och som grädde på moset fick han en överraskning ur belöningspåsen! Belöningspåsen är en påse med lite smått och gott som man får ta en grej ur när man skött sig extra bra eller gjort något stort som att bajsa på pottan.
Det gick några dagar och Wilgot fortsatte med pottan och det gick finfint. Så åkte vi till pappa och där blev han givetvis bajsnödig och ingen potta i sikte. Vi testade toaletten och det funkade det med så nu har vi på allvar lämnat över pottan till lillsyrran.
Nu till saken.
Som stressad, eller ja, stressad och stressad, snarare tidsoptimist, småbarnsmamma får man ibland göra två saker samtidigt. Vi mammor kan det till skillnad från pappor ;) Jag behövde gå på toaletten för nummer två och jag behövde borsta Wilgots tänder. Två vitt skilda saker som ändå görs i samma rum, oftast. Jag såg min chans att vinna lite tid och gjorde dessa saker samtidigt. När jag så var klar sa jag till Wilgot: Nu när jag var så duktig och bajsade, får jag något ur belöningspåsen då? Varpå jag fick till svar: Men mamma, det förstår du väl, att det får du fråga din mamma om. Jag fick inget :(

Ända sedan julafton har jag försökt få ordning på min nya telefon utan att lyckas. Nu ger jag snart upp och slänger skiten i väggen! Fast egentligen så tycker jag ju om den men hur tusan gör man för att installera något passande program så man kan "få" androida apps på telefonen. Jag har försökt, Lasse har försökt och nu även brorsan som även ringde en kompis som har en likadan telefon men ingen har lyckats. Det är en HTC-telefon, är det någon som vet hur man gör?!? Hjälp emottages mer än gärna, giv akt på att jag är ooootroligt otekniskt så ska jag få instruktioner, var tydlig ;)

I helgen har vi haft besök av mamma, kom iochförsig i onsdags, och brorsan och hans tjej Emelie. Har varit mycket trevligt! Det känns nog bra för alla parter att ha träffats innan resan till Fuerteventura, även om jag redan träffat henne, först av alla *STOLT STORASYSTER* :)
Eftersom hon är kock har man tänkt lite extra på vad man skulle bjuda på. Det fick inte vara för enkelt men inte heller för avancerat så det verkar som man gjort sig till. Fast det var ju just det jag gjorde... I vilket fall, det blev trerätters. Tillförrätt blev det en "vitlöksquich" med lite rökt lax, påhittat 5 minuter innan dom kom. Till varmrätt blev det baconlindad fläskfilé i paprikasås, nykokta sockerärter, ris och en grönsallad. Och efterrätten våran älskade chokladpannacotta, både jag och barnen bara avgudar detta smarriga, lena, onyttiga, gudomligt goda... Hela menyn kan faktiskt sammanfattas med: MUMS!
När barnen gått och lagt sig så passade vi på att spela lite Buzz, och som vanligt, Lasse vann så nu pratar vi inte mer om det.

Tackar alla som gjort våran första hemma-helg på mycket länge så bra! Nu går vi in i en vecka med ÖF, biblioteksbesök, statliga-instanser-samtal, nagelbesök och ZUMBA! Konstaterar även att vi kommer en vecka närmare vår resa till, som Wilgot säger, Fortuna! Det är mycket lättare att säga Egypten ;)


Vackra tulpaner som jag och mamma fick av Emelie, och kanske,
kanske att Jonas var med, vem vet...

Av mig själv. Jobbigt...

Jag är (jösses vad tiden går fort!) snart 31 år gammal och mitt fullständiga namn är Lovisa Johanna Stjerna. Fortfarande konstigt att skriva Stjerna även fast det har gått dryga 6 månader sedan mitt namnbyte.
Jag är gift med Lasse, snart 34 år gammal fotbollstok med tummen mitt i handen som jobbar på Svenska Foder, mycket bra när hundmaten börjar tryta :)
Vi har två barn tillsammans, Wilgot, drygt 3 år och Wilhelmina 1,5 år.
Vi är stolta ägare till Tindra som snart blir 14 år (blandrastik) och Tage som blir 7 (Norfolkterrier) samt Wilda som precis fyllt 4, hon är en ÄKTA svensk huskatt :)
Vi har en husvagn av märket Büstner 475 City 1989 års modell som jag bara älskar, den är gammal men vi har så himla mysigt med den! I år är första gången vi kommer ha finare husvagn än bil för i år ska mercan få bekänna färg :)
Jag kör Ford och tycker den är bra förutom när topplocket gick sönder i Jönköping och vi hade husvagnen på släp, då var det en skitbil...

Jag har ett stort hästintresse som ligger på is just nu eftersom barnen tar väldigt stor plats. Mitt hundintresse ligger också lite på is, håller annars på med agility och jag och Tindra är distriktsmästare i det år 2003. För mig och Tage har framgångarna inte riktigt infunnit sig ... än :)
Jag älskar att laga mat och hitta nya smaker och gillar att experimentera i köket, även om man är lite nervös varje gång man gör det nu och undrar vad kocken i släkten skulle tycka ;)
Jag tycker själv att jag är duktig på att sy och skapa, älskar att pyssla! Jag bygger gärna saker också, med blandad framgång, men ge mig balsnören, silvertejp och våtservetter så kan jag säkert fixa iordning något helt fantastiskt! Lasse tycker inte alltid att det är lika fantastiskt...
Jag är nu mammaledig och har varit det ända sedan Wilgot kom till oss. Jag skulle vilja vara hemma med barnen ännu längre men det är en ekonomisk omöjlighet :( Fast Lasse anser att jag är på god väg att bli en lyxhustru nu när jag ska åka utomlands två gånger på två månader, jag tycker jag är värd det!
När jag jobbar så mjölkar jag kor hela dagen lång. Fast jag skulle väldigt gärna vilja jobba med barn utan att behöva sätta mig i skolbänken... Undra om det går ;)

Tänkte skriva några ord som beskriver mig som person, tycker jag iallafall. Tycker ni något annat? Fyll gärna på listan!!!

Envis
Glad
Pratig med dom jag känner
Klantig
Snäll
Har svårt att säga nej
Omtänksam
En bra mamma, fru, syster, dotter och matte
Drivande

Igen!



Efter ganska exakt 28 dagar hemma har vi fått nog av vintersverige, så vi packar väskorna och beger oss till varmare breddgrader igen! Närmare bestämt Fuerteventura för en tid i fullkomlig lyx. Det ska bli så skööönt! Hela ressälskapet ser fram emot detta. Denna gången kommer jag inte ens att nämna att jag ska uppdatera bloggen under semestern för det blir ändå inte så. Denna gången får datorn stanna hemma :)

Idag hade jag tänkt börja min operation storröjning då jag ska slänga saker som vi inte använder och göra det fint och luftigt i vårat hus inför framtiden. Tänkte beställa en conteiner som man kan slänga all skit i, så mycket finns det alltså :) Som sagt, idag skulle jag börja... Blev inte så... Hela förmiddagen gick åt att leta en lämplig resa och försöka hitta ett bra och billigt hundpensionat, någon som vet något bra i skaraborg?!? Efter lunchen tänkte jag verkligen sätta igång, men... Det blev inte så... Jag somnade med barnen :) När jag vaknade av att telefonen ringde halv tre blev det lite panik, jag som skulle hinna med så mycket under min produktiva dag, nu skulle ju Lasse snart komma hem och här såg ut som kriget. Jag tänkte verkligen, verkligen sätta igång nu, tills jag kom in i vardagsrummet... Då blev det inte så... För där stod våran så förut praktfulla gran, inte längre lika praktfull. Kulorna ramlade av dom barrlösa grenarna och när det händer är det bara att inse att det är över för den här gången, julen menar jag. Så vi fick snällt slänga ut granen :( Det är bara att längta tills nästa jul, men först ska vi till Fuerteventura och till en massa roliga ställen i sommar med våran fina lilla pärla, husvagnen!






Man ser ganska tydligt var granen stått, men man ser inte mönstret
på mattan så tydligt :)


Blev lite barr...


Med massor av lampor, kulor och glitter så syns det inte hur ofin
granen egentligen var :)



Där står våran stackars gran alldeles ensam och övergiven ute i kylan.
Tack för denna gången, vi kommer aldrig ha en gran som du igen...
Lika sned, opropotionerlig och maläten!

Det är inte klokt vad tiden går snabbt!
För ett halvår sedan var det sommarens varmaste dag och idag när man tittar ut är det snålblåst, regn och isgata.
För ett halvår sedan kunde man inte sova på morgonen och ville inget hellre än att kliva upp. I dag ville man bara dra täcket över huvudet och somna om.
För ett halvår sedan var man snyggt sminkad och hade en bra hårdag. Idag var det tvärtom.
För ett halvår sedan var man finklädd. Idag var det mysbyxor och fleecetröja som gällde.
För ett halvår sedan, det var tider det...
För för ett halvår sedan så gifte vi oss!



Jag firade våran halvårsdag med att göra snälla saker mot min äkta man.
Jag snörade på mig skridskorna, eller jag kanske borde gjort det, och gav mig iväg till Allingsås och köpte snus. Är inte det snällt så säj ;) Riskera livet för att ens ♥ ska få sitt "knark".
När jag kom tillbaka till Skara tänkte jag passa på att tanka eftersom det har varit vida känt att det har försikommit bensinkrig där. Men dom dagarna är tydligen över för jag fick snällt betala 13,43 kronor per liter och det är ju inte speciellt billigt. Så när jag åkte därifrån fick jag snällt betala 31,16 kronor.
Jag fick nämligen inte mer än 2,32 liter för sen tog bensinen slut :) Har aldrig varit med om det förut. Var tvungen att ringa till Lasse och berätta det, jag tyckte det var lite småkomiskt att jag som aldrig tankar i vanliga fall lyckas att komma just när bensinen i själva tankstationen tar slut. Så nu får bilen leva på bensinångorna. Nej, så lite bensin har jag faktiskt inte, denna gången var jag före min tid ;)



När vi kom hem så städade jag och barnen. Det gick så vilt till att jag nu sitter med nackkrage på mig. Lyckades vrida till nacken så till den milda grad. Det är ju det jag säger, städning är livsfarligt!
Sen till kvällen gjorde jag och barnen mat som vi trodde skulle smaka herrn. Vi tillagade kycklinggryta med grönsaker och mögelost, det serverades tillsammans med ris, dagen till ära vanligt ris. Allt för att Lasse skulle bli nöjd. Det var jättegott tyckte jag och barnen men tydligen inte Lasse för han står i köket och gör snitzel med strips i detta nu. Nu vet han att när man steker snitzel, så måste man ha något slags fett i stekpannan ;)
Jaha, nu börjar han oja sig över att nu börjar fotbollen snart och där står stackars han och lagar mat efter att han har arbetat en hel dag. Och där kan han stå! För äter man inte den mat som bjuds så får man antingen vara utan eller också fixa egen! Så det så!


Där kan han stå!!!


Men när allt kommer omkring så älskar jag honom, med brister och fel, för han är min man, och jag vet han gör så gott han kan , fast han inte tycker han räcker till men han får tycka vad han vill. Jag älskar dig...

Har haft ett par upptagna dagar men jag återkommer imorgon!
See you!!!

Det är konstigt. Det står helt still i huvudet. Inget klokt eller ens roligt kommer upp. Nä, det måste ju betyda att man har ett rätt ointressant liv just nu...

Jag får väl göra ett sånt där "det här är jag glad för"-inlägg, för jag har inte någon lust att presentera mig själv idag.
Ialla fall; det här är jag glad för idag!

• Att barnen har varit på superbra humör hela dagen
• Jag och Wilgot har haft 2 mysiga timmar med superfilmen (ironi) Göta Kanal 2
• Att Lasse kom hem innan klockan 19
• Maten blev faktiskt jättegod
• Att bästaste Linda med Olle och Petter har varit här på förmiddagen
• Att jag och Lasse har hittat en biofilm vi båda vill se
• Att Martina her erbjudit sig att ta barnen i mitten av januari
• Att livet faktiskt verkar gå frammåt
• Och till sist, imorgon ska vi till mormor och fira jul!

Men jag är inte glad över att Erika har vinterkräksjukan för nu blir det ingen tävling för Wilgot och Lussan
imorgon :( Men vi tar igen det 22 januari istället. Fast enligt vissa är inte Erika sjuk, hon är bara klen ;)
Men jag väljer ändå att säga, krya på dig kompis! Puss! ♥

Klena Erika ♥

I dag hade jag tänkt påbörja mitt 30 dagarsbloggande. Men det ville inte Wilhelmina. Hon hittade på lite grejer att skriva om.

Idag började vi dagen med 60 minuters träning, jag och barnen. Vi låg alla tre på en filt på golvet och gjorde situps, vingen, hitlers hund osv. Varma, vilket inte är så vanligt i detta hus, och svettiga tog vi oss ett bad. Tanken var att vi bara skulle bada lite snabbt eftersom vi inte ätit frukost. Det blev inte riktigt så. 90 minuter senare steg vi upp, rena fräscha och russinlika. Idag blev det inte frukost, det blev brunch :)

Efter sovstunden på dan, eller ja, Wilhelmina sov, Wilgot sov inte och jag låg och slöade, blev det lite snöskottning och allmän lek. Kvällsmaten fick jag eminent hjälp att laga. Wilgot gillar verkligen att greja i köket. När vi ätit vår utsökta middag som bestod av pasta med ädelostsås, skinka, morötter och ärtor, insåg vi att all mjölken hade gått åt till maten och hur ska vi då kunna äta gröt imorgon bitti?!? Bara att ge sig av till affären. Wilgot deklarerade redan i bilen att han skulle minsann köra egen vagn. Det tyckte jag var bra för då kunde Wilhelmina få gå själv och få utlopp för allt spring som hon har i dom små benen. Wilgot fick en peng och gick och tog en vagn. Jag försökte verkligen få Wilhelmina att gå in i affären utan att titta på storebror men det gick verkligen inte! Det var kört, hon skulle också ha en vagn.
Hon fick som hon ville men hon har uppenbarligen inte körkort för sådana åk. Tio morotspåsar i backen och två tanter påkörda inom loppet av tio meter. Jag försökte "styra" henne men hon blir bara förbannad. Vem hon har fått sitt humör ifrån det vete gudarna. Hon skrek, satte sig på golvet, vägrade gå med, stod bara och skakade på huvudet. Förbaskade unge! ♥
Nu går vi ifrån henne, sa jag till Wilgot. Vi sa hejdå Wilhelmina och gick. Gissa vad hon gör. Vinkar och ger oss en slängpuss, ställer sig sedan och tittar grundligt på majsen. Wilgot som är en väldigt omtänksam kille tycker nu att det börjar bli lite jobbigt att lillasyster inte är med oss så han erbjuder sig att gå och hämta henne. Gör du det, säger jag, men jag tror inte hon går med dig. Mycket riktigt, Wilhelmina tittar på oss när vi säger hejdå igen, jag en bit bort och Wilgot bredvid henne, sen springer hon, åt andra hållet! Då är det inget annat att göra än att hämta henne och ta henne på armen och gå till kassan. Vi var klara så det var inte så att jag flydde fältet :)
Där ber jag Wilgot ställa tillbaka sin vagn och sen komma och hämta Wilhelminas. Wilhelmina har vid det här laget lugnat sig lite och blivit nersläppt. Jag ångrar mig ganska omgåeende för strax därefter kommer Wilhelmina med hela raddan av små kundvagnar och en gråtandes Wilgot i släptåg. Mamma! Wilhelmina kan verkligen inte uppföra sig!!! Nä, det har du alldeles rätt i Wilgot...

Vi åkte hem och klockan var inte riktigt läggdags än så vi tog fram ett spel. Wilhelmina brukar få en spelbricka, några pjäser och två tärningar så spelar hon med dom själv. Men nu har hon börjat stoppa tärningarna i munnen. I början räckte det med att säga spotta ut men nu kniper hon igen munnen och skakar på huvudet. Idag fick jag nog. Nu skulle hon lära sig att inte ta tärningarna i munnen! Ut i köket och preparerade dom genom att doppa dom i ättika, 24%!


Dom preparerade tärningarna


Ha, nu skulle hon få sig en läxa. Trodde jag ja, hon stoppar tärningen i munnen, nu lät jag henne ha den för jag trodde att den skulle komma ut frivilligt ganska omgående. Nä, Wilhelmina tycker tydligen om ättika för hon suger och smackar så det stod härliga till...

Ut i köket igen och nu tog jag en stor klick stark senap på tärningen.


Senaps-tärning


Tog tillochmed senapen på det gula fältet så att den inte skulle avvika för mycket. Men Wilhelmina såg givetvis att det var något på tärningen, hon stoppade den inte ens i munnen utan hon slickade helt sonika bort senapen och utgav ett litet mmm, SEN stoppade hon den i munnen...

Nedrans unge...

Näe, någon sovmorgon blev det inte :(
Men vad hade jag väntat mig... Och nu dröjer det många veckor innan nästa chans. Jag älskar Svenska Foder nästan lika mycket som Lasse. Men vi har ju varsitt biopresentkort som ligger och väntar på oss, ska bara hitta en kväll som funkar för oss båda och en lämplig barnvakt. Någon som vill ställa upp?
Presentkorten låg i en julklapp inslagna av oss själva på vår bröllopsdag. Det var vårat värdpar, Jocke och Stina, som inhandlat dom och sedan gav oss dom i julklapp. Tackar! Vet inte när vi var på bio senast. Jo, det vet jag förresten. Det var i april/maj 2009, vi såg Baksmällan och det enda jag tänkte på var; nu går vattnet, det vore så typiskt... Men filmen var bra, det har jag tagit reda på i efterhand :)

Idag har jag varit trött hela dagen eftersom jag har haft besök i min säng i natt. Wilhelmina fick jag hämta vid midnatt, hon är supergrinig och småförkyld, Wilgot hakade på mig in strax efter två efter ett kisseri-besök. Jag visste inte vad klockan var och trodde den var runt fem, därför tillät jag han att följa med. Han har varit torr hela natten! Och bajsat fyra gånger idag. Det är stort för våran Wilgot!
Vi har varit hos svärmor och ätit mat idag. Fläskfilé, sås och potatis bjöds det på, mycket delikat. Till efterrätt var det tårta. Barnens kusiner var också där så barnen har haft en rolig eftermiddag, nu sover dom så sött och det ska jag också göra snart. Efter farmorbesöket åkte vi hem och spelade spel, ja inte Lasse förståss. Han såg på fotboll. Årets match antar jag...
Till avslutningen av bonde söker fru, via datorn, åt vi en smarrig ostbricka med världens gulligaste marmelad, om nu marmelad kan vara gullig. Döm själva! Nu ångrar jag mig, för nu står den mig ända upp i halsen. Därför, går jag och lägger mig nu!


Ser ni dom små, små marmeladburkarna? Visst är dom söta!!!

Så här mycket film har jag inte sett på länge. Och jag har inte ens nästan somnat.
Igår såg vi  En julsaga och idag har vi sett The back-up plan och alldeles nyss avslutade vi She´s out of my leage.
Alla riktigt sevärda :)



She´s out of my leage handlar om Kirk som är en 5:a, han jobbar som säkerhetsvakt på en flygplats. En dag träffar han Molly som är en festfixande 10:a. Med hjälp av hans inte alltid så kloka vänner och hennes bitchiga kollega finner dom varandra och det händer en massa tokigheter, riktigt rolig :)


Också bra, men Lasse tyckte den var sämre så det kanske mer är
en tjejfilm...


Sämst av dom tre men helt klart sevärd. Wilgot tyckte den var bra
och häftig, fick dock berätta för honom vad dom sa. Han fick hämta
sin vattenpistol, som han gör när det är någon som är dum, ett par
gånger. En julfilm varje jul är ett måste!

Nä, nu ska jag gå och "kissa" Wilgot så det inte blir någon blöt överaskning i natt. Efter det ska jag gå och sova, jag har blivit lovad sovmorgon imorgon. Undrar om han minns det i morgon bitti...

God Natt allez!!!

Det är så kallt!!! Tänk er vilken temperaturskillnad det blev när vi kom hem från Egypten. När vi steg på planet var det 31 grader i skuggan och när vi steg av planet i ett vintrigt Sverige var det 16 bistra minusgrader. Det blir en skillnad på 47 grader, alltså en chock! Man ville bara vända in i planet igen och sätta sig på plats och vänta på att det skulle åka tillbaka till Nabq igen... Jag, barnen och mamma saknar värmen något oerhört och det har vi gjort ända sen vi kom hem. Vi får försöka att stilla våran längtan lite genom att titta på lite kort, blev ju en del. 1011 närmare bestämt. Jag delar av mig av ett urval och berättar lite under tiden och som ovanligt är så visas barnens ansikten. Dock är korten märkta. Håll till godo!

Vi började våran resa med en natt på Kvibergs vandrarhem i Partille. Ett gammalt logiment med stora fräscha rum och superbra toaletter. Sängarna var dom bästa vi någonsin varit med om på ett vandrarhem. Kan verkligen rekomenderas! Wilgot skulle givetvis sova högst upp och det blev många gånger man fick hjälpa honom ner innan det var dags att sova, upp kunde han själv.





Eftersom vi blev sena fram till vandrarhemmet pga att vägbeskrivningen vi fick utskrivet från eniro inte stämde, och ja, vi hade rätt adress men något gick fel, så blev det pizza. Det var en pizzeria som erbjöd utkörning så den fick det bli. Dom hade även ett alternativ som man kunde välja och det var antingen två, tre eller fyra pizzor med en 33 cl dricka till varje pizza för ett visst pris. Vi valde två pizzor och två drickor för 115 kronor. Det tyckte vi var billigt eftersom hemma kostar en liknande pizza som dom vi valde 75 kronor styck, i ochförsig får man dom då efter 10-15 minuter. Här tog det 67... När vi åkte till Landvetter dagen efter såg vi en pizzeria 40 meter från vandrarhemmet. Vi hade kunnat undvika att äta halv tio


Konstigt nog så låg båda barnen i min säng efter en stund, jaja,
dom sov och det var det viktiga


Klockan var ställd på fyra och vi var faktiskt ganska pigga och kom iväg ungefär som vi tänkt oss, det är inte lätt att passa tider som barnfamilj.
Vi checkade in och gick ut för att hämta det sista i bilen, alla gick själva.
När vi kommer in i avgångsthallen härnäst går inte alla själva. Jag, Wilgot och Wilhelmina går själva men mamma går numera på kryckor efter en het dejt med Landvetters parkering. Sakta men säkert tar vi oss mot gaten och blir som vanligt uppackade i "säkerhetsspärren". Numera går tydligen risifrutti som vätska... Det enda man får ha med sig i barnmatsväg är glasburkar och fruktpureér från Semper, inte ens något annat märke sa dom till mig. Jag sa att det finns faktiskt barn som inte äter burkmat och vad ska man ha med till dom då? Mina barn är av det släktet, helt sant. Jag beklagade mig lite och tyckte synd om min lilla prinsessa som inte skulle få någon mat på hela resan. Då fick jag helt plötsligt ta med mig 2 risifrutti, 2 yoghurt, 1 påse kexchoklad, 1 påse bilar och 1 dl outspädd saft. Det går snabbt i vilda västern
Tillsist kom vi ombord på planet och vi tackade vår lyckliga stjärna att vi beställt extra benutrymme, dels med två barn och ett oböjligt knä...


Wilgot var nöjd när det visades "Pojkens leksaker"


Flygresan gick väldigt smärtfritt. Wilhelmina sov och Wilgot tittade på Toy Story 3/ sov. Tillochmed maten var helt okej. Barnen fick Köttbullar och potatismos och vi vuxna fick köttgryta med rosini.
När vi kom fram till Sharm el-Sheik så antog vi att det skulle vara ungefär som när vi kom till Hurgada, alltså kö. Men nej, vi kom in i ett litet (om man jämför med Hurgade) rum med ca 10 köer fram för att få käpa visum. Det fanns folk som visade vart man skulle gå och vi hade fått våra visum på 10 minuter istället för 2,5 timmar som sist. Vi gick och ställde oss i en kö vid passkontrollen och blev inte stående där länge innan en man kom och tog oss åt sidan och ledde oss förbi hela raddan av människor och rakt ut i ankomsthallen. Sen blev vi ändå sist till bussen eftersom barnvagnen aldrig kom.
Hotellet var jättefint och vi uppgraderade vårat superiorroom till ett familyroom och det var väldigt smart, nu fick vi två stora rum istället för ett litet så barnen kunde faktiskt röra lite på sig.


En fräck larv hälsade oss välkomna. Den tog sig fram genom att rulla.


Givetvis hade vi kalender och kalenderljus med oss så vi fick lite
påminnelse om att det lackade mot jul. Tanken var ju att vi skulle titta
på julkalendern varje kväll också men det utlovade internet på rummet
lös med sin frånvaro och i lobbyn tog det typ en timme att hitta signal.

Redan tredje dagen hittade vi en supertrevlig familj att umgås med. Magnus, Tinnis och Matilda från Falkenberg. Matilda och Wilgot är jämngamla och fann varandra ganska omgående. Deras favorit badställe blev:



Duschen!
Där kunde dom leka i timmar och inte skrek dom inte. Men sätter jag på duschen hemma så blir det gallskrik.
Vi gjorde massor av skoj med Matilda och hennes familj. Vi drack drinkar, åt lunch ihop, middagar, kollade varandras barn, shoppade, snackade skit, utflykter mm mm.
Jag har aldrig fått sån jämn solbränna som nu och mycket kan jag nog tacka barnen för. Wilhelmina skulle ju ranta omkring på området och Wilgot och Matilda skulle bli omkring skjutsade på en luftmadrass hela tiden, så motion fick jag ju dessutom på kuppen


En äkta semesterfirare!
Oftast var dom två eller tre barn på denna läckande farkost.


En semesterfirare till!

Genom Magnus och Tinnis så träffade vi en arabisktalande norrman från Libanon och tackvare honom fick vi ett härligt äventyr. Vi blev tillfrågade om vi ville åka med på en delfinshow och det ville vi gärna. Resan skulle vara gratis vi skulle bara betala inträdet och det var 0 kronor för barn så det lät ju bra. Då undrar man ju vad haken är. Jo, resan skulle ett annat hotell stå för OM vi kom och tittade lite på det hotellet efter showen, vi fattade som att dom höll på att starta igång det och behövde göra reklam för sig. Vi beslöt oss att följa med, allihopa utom mamma som ju hade problem med sitt knä. Även fast hon köpt sig en elastisk linda och bandagerat knät. Det är nog det dyraste bandage genom tiderna, 60 LE vilket är ca 72 svenska kronor.


Förväntansfull? Nja, har ingen aning om vart vi är på väg men skit i det!
Har ju fått en klubba!

Vi packade in oss i en minibuss som kördes av en anställd från det hotellet som vi skulle titta på och självaste direktören (tror vi) satt bredvid och sjöng. Han hade tydligen spelat in en skiva och om vi säger så här; det är nog inget han ska luta sig mot, vi får hoppas att det går bättre med hans hotell... I vilket fall, vi åkte till Hadaba och kollade in Steve och Mitska, två coola individer.






Idolbild på Steve ♥

Steve var en fena (haha) på att måla tavlor, en (del)finfin konstnär.


Det var en lycklig liten 10 år gammal kille som fick lov att åka båt dragen av Steve och sen fick han tavlan. Gissa om han var stolt och en annan var lätt avundsjuk...


Hoppa genom ringar kunde dom också.

Sen fick jag en het date med Steve, men säg inget till Lasse!


Skithäftigt! Kan jag leva på länge. Gissa vad han luktade? Fisk!
Lovisa ♥ Steve = sant


Utanför delfinarenan fanns en bur med apor, inte hygieniskt eller
djurvänligt. Det jag har försökt fotografera, vilket inte var lätt
eftersom apan aldrig var stilla, var hans blå pungkulor. Man kan ana
dom över pilen.


Nöjda, glada, imponerade och uppspelta begav vi oss mot hotellet vi skulle besöka innan det var dags för hemfärd. Vi trodde besöket skulle ta runt en halvtimme, max en timme. Fel hade vi. Det tog nästan tre timmar och det var inte hotellet dom ville visa oss utan dom skulle sälja oss en andelslägenhet... Det blev inget köpt men vi har ett värdebevis på tre gratisnätter på deras hotell som ska användas inom ett år. Frågan är om vi kommer utnyttja dom, känns lite kort att åka till Egypten för tre dygn... Ja, det var ett äventyr som vi som var med på skrattar gott åt, tur vi hade Mohammed med oss för annars kunde vi lika gärna ha köpt oss varsin lägenhet


Alla buskar och träd var formklippta...


vilket vår försäljare var mäkta stolt över. Kanske var han som
hade gjort det? Ser han inte förtroendegivande ut?


Här är nästan alla vi som höll på att bli lägenhetsinnehavare, bara Mohammed
som saknas. Vår försäljare var inget vidare på att ta kort, meningen var att
hela gänget skulle vara med...



Eftersom det var besök på stranden blev det bara ett besök där. Det var runt våran strand som hajen härjade så efter vi hade varit där nere stängdes alla närliggande stränder av och det blev badförbud. Men vi hann som sagt med en heldag på stranden och det var härligt!


Det var 600 meter till stranden och det gick gratis buss dit varje kvart.
Tur var väl det för annars skulle mamma aldrig fått doppa tårna i havet.
Bussen var väl så där säker, man satt på parkbänkar och chauffören
körde som en galning.


Wilhelmina tyckte det var kul att sitta i vattenbrynet och gräva. Hon satt
där ända tills hon somnade.


Wilgot blev glad över att han äntligen fick leka i sanden. Första dagen när vi kom till poolen sa Wilgot: "men var är fiskarna mamma?!? Och var är sanden!" Ja, åka till Egypten och missa sand, det är inte dåligt...


Äntlligen en fisk!

Plötsligt när vi stod en bit ut och matade fiskarna skrek Wilgot till och började gråta, alla runt oss tittade och flera stycken frågade: Shark? Jag svarade: No no, it was a fish. Så man kan ju säga att Wilgot blev attackerad i havet, dock inte av en haj men ändock attackerad


Fiskbettet gick över ganska fort men ser ni plåstret!


Barnen ville göra en snögubbe men vi kom överrens om att sandgubbe
var ett mer passande namn



En dag bestämde vi oss, eftersom man inte fick lov att snorkla, att vi ändå ville se lite koraller och fiskar. Vi bokade in oss på en ubåt och drog iväg. Jag blev besviken. Det såg inte alls ut så som jag tänkt mig men det var ändå häftigt.
Vi höll ju på att aldrig komma med ubåten, därifrån båten gick fick man bada i havet så vi passade på att gå lite i vattenbrynet, såååå varmt och skönt, när personalen blötsligt ropar på oss och sa att vi måste springa om vi skulle med. Eftersom vi var blöta om fötterna och sen sprang i sanden ville dom spola av oss. Fine, men inte visste vi att dom skulle duscha hela Tinnis Jaja, iväg kom vi, och vi visste att om hajen skulle komma så var dom beredda. Dom var nämligen tvugna att ha en kulspruta ombord för att få åka ut med passagerare om en hungrig haj skulle dyka upp.


Förväntansfulla över att snart få gå ner i djupet








Undrar vad som finns ovanför oss och vad stolpen sitter där för?


Några modiga dykare som trotsar hajen





Ful fisk, nästan lite lik Lasse


Uppe i friska luften igen, på väg in mot land. Magnus, Matilda, Tinnis,
Wilhelmina och Wilgot

Vår "vän-familj" åkte hem på söndagen före oss och den dagen blev det sandstorm så nu har man fått uppleva det också. Men vi hann med en mysig kväll med middag och underhållning innan dom åkte.


Sista natten med gänget


Dom blev beskyllda för att vara syskon fler än en gång...


Magnus är lite uppspelt. Inte kan det väl vara för att han ska få åka
hem till Sverige?!?


Ett av många kvällsuppträden. Han stod och snurrade runt i minst
en kvart


Han var helt klart imponerande! Ett superframträdande,
och ganska snygg var han också


Cobra Snake Show, lite nervös var man allt...






Lucia-dagen firade vi som Lucia och "Stjerngosse" vid poolen mumsandes på pepparkakor och med skönsjungande sång. Wilgot och Wilhelmina var inte dom enda som lussade, fast dom var dom enda som var lucia och stjärngosse.


Syrran tröttnade efter ett tag men Wilgot var inte riktigt färdig lussad
så då fick han ta saken i egna händer. Inget luciatåg utan lucia

När luciadagen var till ända så hade vi bara en halv dag kvar innan det var dags för våran hemresa
Så nu följer lite blandade semesterbilder.


Wilhelmina finklädd och snygg i håret


Så här såg hon ut innan. Toka!


Så här snygg blir man när man sätter upp håret när det är blött


Ännu en liiite sämre hårdag...


I den här ställningen fann man Wilhelmina titt som tätt, överallt!


Santas little helper, nej, jag menar mamas little helper...


Så här hittade vi mormor ute på balkongen en kväll. Allt för att skydda
sig från myggorna som var FÖR JÄVLIGA!!!


Wilgot i vårat semesterparadis; andelslägenheterna


Tuffing! ♥


Man blev trött av semester. Skulle det vara ett kort taget nu i dagarna
hade du fått tänka bort både blöja och napp. Min stora kille!


Det blev ett restaurangbesök ute på stan och då serverades
bland annat detta


Pepparkakshus modell större. Wilgot och Wilhelmina fick varsin bit att
smaka på och det var inga svenska pepparkakor iallafall,
snarare mjöl och vatten. Men fint blev det!


Wilhelmina dricker en Bamse-drink och Wilgot dricker en Spiderman.
Det allra sista kortet som blev taget för sen tog batteriet i kameran slut.
12 timmar senare var vi hemma i Sverige




Så här gick hemresan:

Våran buss skulle gå 12.35 men kom inte fören 13.15, när vi skulle in på flygplatsområdet var hela stället avspärrat för presidenten var där, viktigt... Vi fick vänta i 20 minuter i bussen. När vi klev av från bussen stod där hjälpsamma herrar som snällt tog våra väskor och visade oss så vänligt vägen, tills dom upptäckte att vi inte hade några pengar kvar. Då var dom inte så trevliga längre. Vi fick iallafall igenom allt genom "röntgenmaskinen" och gick och ställde oss i incheckningskön. När det var våran tur tog dom våra tre väskor och började prata på arabiska, dom frågar oss hur många vi var i resesällskapet och hur mycket handbagage vi hade. Våra resväskor vägde 70 kilo. Liiiiite mycket, men det visste vi om, det vi inte visste om var att vi fick ta med oss 20 kilo in men bara 15 kilo ut. Lika med 15 kilo för mycket eftersom Wilhelmina tydligen fick ha 10 kilo. Jag förklarade att vi inte hade några pengar utan var tvungna att fixa det, han missförstod och trodde att jag inte hade så mycket pengar överhuvudtaget och skrev ner övervikten till 10 kilo. Det hjälpte ju inte oss, var ju fortfarande tvungna att ta ut pengar. Frågade vart jag kunde göra det och han sa till mig att det fick jag göra utanför flygplatsen så han skulle behålla mina boardingcard och pass. Jag var lite stressad så jag fattade inte vart han menade så jag frågade en kille i min ålder vart jag skulle ta vägen. Han i sin tur frågade om vi hade kort, svaret var jakande och då säger han att det kan ni betala med här. Fram kommer en kortläsare. Innan jag gick iväg var priset 6 € per kilo = 60 €, jag ville betala i LE och fick då ett pris på 480 LE. När vi sen skulle betala hade priset ändrats och var nu 106 $. Som tur var fick inte killen kortläsaren att fungera så vi slapp betala
Pust.

Nästa station: passkontrollen.
Vi ställde oss i en lagom lång kö. Någon ser oss och kommer och tar tag i mamma och säger kom med den här vägen så behöver du inte stå i kö. Schyst, gräddfilen. För mamma ja. Hon möter dig vid gate 1 ropade dom till mig. Där stod jag med barnvagn, tre handbagage, en påse, en dator och två kameror plus två varma, hungriga, trötta barn och klockan är 14.35. Planet går 15.05. Jippie! När klockan är 14.45 är det äntligen min tur i passkontrollen, då känner jag att jag klarar det här, och jag klarar det utan att gråta för det hade jag bestämt mig för att inte göra. Vad som än hände, det ville jag inte utsätta barnen för. Men det var väldigt nära när jag såg vad som väntade mig efter passkontrollen. Just precis, en kö...
Stressen växte. När klockan stod på 14.55 var det en herre (vi stod i en "svenskklunga") som sa till Wilgot att jaha, då ska du åka hem till Sverige då. Ja, hem till kalla Sverige och min pappa sa Wilgot. Ja, sa herren, nu går planet om en dryg timma. Mitt plan går om 10 minuter sa jag. Jamen dom väntar på dig sa herren men det är ju just vad dom inte gör sa jag och flera med mig. Då får du gå före sa herren men det var inte det lättaste. Jag ska hjälpa dig sa herren. Flytta på er! Hennes plan går om 10 minuter gick han och sa på svenska och hux flux så hade jag gått förbi typ 50 personer. Dags för sista genomlysningen, upp med allt inklusive barnvagn. Nu får vi springa sa jag till Wilgot och började slänga ner allt i vagnen och håva in barnen när någon tar tag i min arm, Kom med mam´! Vad i hela friden! Kom hit ungar! Dom höll upp min handväska och skrek KNIFE; KNIFE! Jag fattade ingenting men kom sen på att vi hade ju haft en liten slö fickkniv med oss och nu låg den alltså i min handväska... När jag inte hittade den så gick det inte hålla tillbaka tårarna och jag sa till Wilgot att vi inte skulle hinna med planet. Tillslut tittade den lilla rackaren fram och jag fick gå. Jag sket i barnvagnen så den finns numera som illegal invandrare någonstans i Egypten
Jag mötte, gråtandes, mamma vid gaten 15.03 och jag var inte sist. Bara ledsnast. Jag grät hela tiden ända tills planet var i luften 40 minuter senare, det var nämligen kö i luftrummet.
Ja, så kan det gå till när man blir klassad som terrorist så frågan är ju om jag någonsin får komma in i Egypten igen

Onsdag morgon ringde mamma till vårdcentralen och dom tyckte att hon skulle åka hem till sin doktor, det enda besked hon ändå skulle få här var att hon skulle fortsätta att gå och "öva" sig. Men hon stod på sig om ett läkarbesök och fick till sist en tid. Efter den blev det raka spåret till röntgen och ortopeden i Lidköping. Där visade det sig att hon brutit knät. Rakt över hela knäskålen så nu går hon i en slags plastextraben som gör att hon inte kan böja benet och där ska hon förbli i 4 veckor. Enda gången hon får ta av den är när hon ska duscha. Torsdag eftermiddag insjuknade jag i vinterkräksjukan.

Så gick våran hemgång till!

Jag vill rikta ett stort tack till mamma som gjorde denna resa genomförbar och ett stort tack och en kram till våra semestervänner Magnus, Tinnis och Matilda som förgyllde våran tillvaro, hoppas att vi kan träffas igen! Och sist men inte minst mina underbara barn som alltid är så duktiga och ett tack till min käre make som låter mig åka iväg på sånt här när han är hemma och sliter!
Kramar er alla!!! ♥