I dag hade jag tänkt påbörja mitt 30 dagarsbloggande. Men det ville inte Wilhelmina. Hon hittade på lite grejer att skriva om.

Idag började vi dagen med 60 minuters träning, jag och barnen. Vi låg alla tre på en filt på golvet och gjorde situps, vingen, hitlers hund osv. Varma, vilket inte är så vanligt i detta hus, och svettiga tog vi oss ett bad. Tanken var att vi bara skulle bada lite snabbt eftersom vi inte ätit frukost. Det blev inte riktigt så. 90 minuter senare steg vi upp, rena fräscha och russinlika. Idag blev det inte frukost, det blev brunch :)

Efter sovstunden på dan, eller ja, Wilhelmina sov, Wilgot sov inte och jag låg och slöade, blev det lite snöskottning och allmän lek. Kvällsmaten fick jag eminent hjälp att laga. Wilgot gillar verkligen att greja i köket. När vi ätit vår utsökta middag som bestod av pasta med ädelostsås, skinka, morötter och ärtor, insåg vi att all mjölken hade gått åt till maten och hur ska vi då kunna äta gröt imorgon bitti?!? Bara att ge sig av till affären. Wilgot deklarerade redan i bilen att han skulle minsann köra egen vagn. Det tyckte jag var bra för då kunde Wilhelmina få gå själv och få utlopp för allt spring som hon har i dom små benen. Wilgot fick en peng och gick och tog en vagn. Jag försökte verkligen få Wilhelmina att gå in i affären utan att titta på storebror men det gick verkligen inte! Det var kört, hon skulle också ha en vagn.
Hon fick som hon ville men hon har uppenbarligen inte körkort för sådana åk. Tio morotspåsar i backen och två tanter påkörda inom loppet av tio meter. Jag försökte "styra" henne men hon blir bara förbannad. Vem hon har fått sitt humör ifrån det vete gudarna. Hon skrek, satte sig på golvet, vägrade gå med, stod bara och skakade på huvudet. Förbaskade unge! ♥
Nu går vi ifrån henne, sa jag till Wilgot. Vi sa hejdå Wilhelmina och gick. Gissa vad hon gör. Vinkar och ger oss en slängpuss, ställer sig sedan och tittar grundligt på majsen. Wilgot som är en väldigt omtänksam kille tycker nu att det börjar bli lite jobbigt att lillasyster inte är med oss så han erbjuder sig att gå och hämta henne. Gör du det, säger jag, men jag tror inte hon går med dig. Mycket riktigt, Wilhelmina tittar på oss när vi säger hejdå igen, jag en bit bort och Wilgot bredvid henne, sen springer hon, åt andra hållet! Då är det inget annat att göra än att hämta henne och ta henne på armen och gå till kassan. Vi var klara så det var inte så att jag flydde fältet :)
Där ber jag Wilgot ställa tillbaka sin vagn och sen komma och hämta Wilhelminas. Wilhelmina har vid det här laget lugnat sig lite och blivit nersläppt. Jag ångrar mig ganska omgåeende för strax därefter kommer Wilhelmina med hela raddan av små kundvagnar och en gråtandes Wilgot i släptåg. Mamma! Wilhelmina kan verkligen inte uppföra sig!!! Nä, det har du alldeles rätt i Wilgot...

Vi åkte hem och klockan var inte riktigt läggdags än så vi tog fram ett spel. Wilhelmina brukar få en spelbricka, några pjäser och två tärningar så spelar hon med dom själv. Men nu har hon börjat stoppa tärningarna i munnen. I början räckte det med att säga spotta ut men nu kniper hon igen munnen och skakar på huvudet. Idag fick jag nog. Nu skulle hon lära sig att inte ta tärningarna i munnen! Ut i köket och preparerade dom genom att doppa dom i ättika, 24%!


Dom preparerade tärningarna


Ha, nu skulle hon få sig en läxa. Trodde jag ja, hon stoppar tärningen i munnen, nu lät jag henne ha den för jag trodde att den skulle komma ut frivilligt ganska omgående. Nä, Wilhelmina tycker tydligen om ättika för hon suger och smackar så det stod härliga till...

Ut i köket igen och nu tog jag en stor klick stark senap på tärningen.


Senaps-tärning


Tog tillochmed senapen på det gula fältet så att den inte skulle avvika för mycket. Men Wilhelmina såg givetvis att det var något på tärningen, hon stoppade den inte ens i munnen utan hon slickade helt sonika bort senapen och utgav ett litet mmm, SEN stoppade hon den i munnen...

Nedrans unge...