Jag saknar min gamla...

tvättmaskin förutom det tillståndet den mer eller mindre hela tiden befann sig i det sista, nämligen centrifugeringslös. Det dröp alltid om tvätten när man öppnade luckan. Men om man bara delade upp tvätten och sedan körde enbart centrifugering så gick det bra. Men en dag när den fick ett ryck och centrifugerade i 13 minuter fick jag nog! En ny tvättmaskin inhandlades :)
Så i dag blev den äntligen inkopplad, som jag längtat. Men jag har redan ångrat mig... Jag saknar min gamla. För trots alla fel och brister så stod den ändå där man lämnade den! Det gjorde inte den nya! Den gav sig iväg på en vidsträckt promenad, iallafall så långt sladden räckte ;) Jag fick ägna en bra stund åt att hålla fast maskinen benom att kila in mig mellan tvättmaskinen och diskbänken (eller vad det nu heter i en tvättstuga) och helt sonika lägga mig på tvättmaskinen med överkroppen. Jag har numera ont i knäna, vänster hand och i magen. Magsmärtan hoppas jag beror på att jag spände magen och därmed tränade samtidigt som jag försökte tygla min vilda tvättmaskin. Så vaknar jag imorgon med träningsvärk kommer jag fortsätta att hålla fast min maskin och skita fullständigt i att den står fel :)

Appråpå tygla, det var exakt det Wilgot gjorde i går. Han tyglade Lussan genom en trixig bana på 7 hinder och lyckades kamma hem en rosett! Emilia ville inte vara med först men efter lite övertalning och mutor från moster så gick det finfint. 2 rosetter blev det där plus 14 godisar från moster Annika:)
Dessa små godingar kommer bli riktigt inbitna ponnyryttare en vacker dag. Jag menar, dom tar ju redan rejäla omhoppningssvängar, fort går det dessutom. Emilias sista runda klockades på 2.20! ;) En supertid, i skritt... Wilgot travade ju dessutom halva banan så han borde ju klarat sig på under 2 minuter :)
När vi åkte hem grät Wilgot för han ville tävla mer! Emilia hade ju sagt att han skulle hoppa lika högt som Kirre och Annika...
Hela äventyret filmades och den filmen har gått varm här idag :)

Imorgon är vi en vecka närmare äventyret!!!


Lussan med sina "Maria Montazami-lockar), tre rosetter och två frusna
men nöjda ryttare. Vi längtar tills det blir så varmt ute så att man kan
njuta av sin ridtur...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0