Idag har vi, jag och Wilhelmina avverkat premiärturen i en ambulans. Vi var på väg ut på en promenad och gick bara över till grannen för att fråga om hon skulle med. Wilhelmina lyckades av okänd anledning trilla rakt in i deras stentrappa och ådrog sig därmed en rejäl bula. Vi kylde med frusna bönor och skulle sen gå i väg på promenaden. Jag hann inte många meter innan hon började nicka till. Vi gick hem och väl inne bland leksaker blev hon piggare igen. Men plötsligt blev hon supertrött. Jag ringde akuten och frågade om hon fick sova men helt plötsligt stod det en ambulans på gatan... Dom ville ta det osäkra före det osäkra och det är väl bra.
Det var inget större fel på henne utan bara en lättare hjärnskakning och antagligen får hon en rejäl blåklocka. Vi skulle stanna för observation i en timme som sen slutade i 4 timmar och 50 minuter. Men det tror tusan att det tar tid när det tar 80 minuter att ringa från Lidköping till Skövde :(
Nu sover hon så sött i sin säng med ambulansnallen och det enda som märktes på henne i kväll var den något onaturliga huvudformen och att hon var lite vinglig, men det kan hon ju ha fått efter sin pappa, även om hans vingelsjuka oftast kommer sent på lördagkväll ;)




Förresten, jag kan nu titulera mig gammal tant med ledsjukdom :(