Började dagen med att bli väckt av en skrikande Wilhelmina som ansåg att hon skulle gå upp halv sex. Som tur var somnade hon ganska snabbt om.
Jag skickade i väg gubben till jobbet och det var fortfarande lugnt i huset. Men vid 7-snåret brakade helvetet löst! Jag hör bara en massa hostningar och sedan Wilgot som väser ; medicin, jag kan inte andas! Snabbt in med airomiren och den verkade nästan meddetsamma. Efter att Wilgot haft ett anfall är han väldigt rädd och stressad så det tar ett tag innan han blir människa igen. Men nu är han på benen och riktigt pigg faktiskt, själv vet jag inte riktigt hur jag mår, lite ont i halsen faktiskt... Borde kanske inte träna nu på morgonen men jag VET ju att jag tycker det är skönt efteråt... Hinner ju inte träna när Wilhelmina sover heller för hon kommer ju antagligen sova i bilen när vi åker till eller hem från Lidköping, ska köpa ett batteri till husvagnen med mycket kräm i, tycker det verkar dumt att förvara kräm i ett batteri men så har dom husvagnsfrälsta veteranerna sagt att det ska vara så vi gör väl så då ;)

Det jag ville komma fram till var att jag gillar inte morgonrutiner som jag inte är beredd på, MEN, nu kan det bara bli bättre!!! :)