Hallå där!
Nu kommer en uppdatering på våran tripp till Göteborg :) Bättre sent än aldrig...

I torsdags gick vi upp tidigt för att hinna med bussen in till Lidköping, där innen skulle vi sedan hoppa på tåget mot Göteborg för en dag med helt planlöst strosande.
Som vanligt med oss så blir det alltid stressigt, givetvis fick vi springa till bussen men barnen tyckte det var roligt... Nästa gång får dom springa och jag sitta i vagnen. Efter en lugn busstur var det dags för att vänta på tåget. Mamma, kommer tåget snart, mamma jag är törstig, mamma titta vad min vante gjorde, mamma kommer tåget NU då??? Ungefär så lät det från min förväntansfulla treåring.



Så kom då ÄNTLIGEN, enligt Wilgot, tåget. Det var ett jättefint tåg med en super-konduktör eller tågvärd som det numera heter. Det var ingen konst att få in vårat extra breda fordon utan det fanns gott om plats. Massor av lediga platser fanns det också,

vi valde några längst bak där det fanns gott om utrymme för barnen att gå omkring.
Först satt barnen som små ljus och ögonen tindrade av förväntan inför en spännande tågfärd. När tåget så sakteliga började rulla frågade Wilgot om han fick byta plats så han kunde titta ut. I ochmed det gick startskottet för Wilhelmina, nu behövde man inte sitta still mera!!! Men att vara ett och inte ha gått så länge och sedan försöka sig på att promenera runt på ett tåg, det är inte så lätt...

Pang! sa det när hon inte fick stopp på benen och därmed krockade med den här väggen. Var hon inte plattnäsad innan så är hon det defenitivt nu ;) Det såg för roligt ut och man kunde inte låta bli att skratta men det fick man bittert äta upp senare :(

I Herrljunga var det dags för tågbyte och sista biten till Göteborg. Konstigt, vi hade inte kommit så långt men den sista längre biten tog kortare tid än den första... Skillnad på tåg och tåg? Det första tåget var mycket finare så det borde ju gått fortare... Hmm, tål att tänkas på varför det är så...
Väl inne på tåget så fick vi ta hjälp av rullstolsliften för att få upp vagnen, lite bökigt men det gick. Tåget var ganska fullt men vi fick ändå plats, liksom på den förra resan valde vi platser där det fanns spring-i-benen-utrymme. I detta tåget var det inga fasta säten utan "fällstolar". Barnen gick omkring och skötte sig exemplariskt, som mina barn, om man får skryta, alltid gör,, nästan... Wilgot och jag gick på toaletten vilket var en upplevelse i sig, och när vi kom ut så satte vi oss ner. Wilhelmina kom med mössan i handen och "berättade" något för oss, när honm sedan gick iväg såg jag att mössan hade fastnat i hennes sko och hon trampade på den, behöver ju inte skita ner en vit mössa i onödan tänkte jag. Så jag böjde mig fram och lyfte på rumpan, tog bort mössan, hör i bakrunden mamma säga : sätt dig inte ner nu. Jag trodde hon sa till Wilhelmina men tydligen inte. Sätet hade fällt upp sig och jag satte mig med en rejäl duns på golvet. Mamma och jag skrattade så vi grät, Wilgot stod med gapet vidöppet och visste inte riktigt vad han skulle göra, Wilhelmina skrek och övriga vagnen småfnissade och/eller stirrade. Liiite pinsamt... Och det gjord faktiskt ONT! Jag frågade om mamma skulle berätta detta för alla hon känner men hon sa nej, hon menade på att det måste upplevas, och hon har nog rätt. Det låter ju inte ett dugg kul nu när jag skrev det, även om jag småskrattar...

I Göteborg gick vi lite först på centralen och tittade på alla tåg och bussar. Spännande! Iallafall för en treåring... Sen gick vi till nordstan och efter att ha tittat lite på en orienteringskarta så bestämde vi oss för att gå och titta lite i zoobutiken, det tog 1.5 timmar...



att hitta den alltså.
Och så fanns det inga djur där! Gissa vem som blev besviken.
Men vi träffade på ett djur iallafall, en gris.


Den var så söt. Den bodde på BR och där gick den omkring och nöffade och rynkade på näsan. Jag blev kär! Men det fanns en som blev mer kär och det var Wilhelmina ♥
Så nu står en gris högst upp på hennes önskelista. Först så var hon rädd och vågade inte gå fram men efter ett tag så gick hon fram och kikade, vad hon skrattade :) Hon riktigt kiknade, så kul tyckte hon att den var, den fick tillochmed en puss av modiga Wilhelmina.
Efter leksaksaffärsbesöket som resulterade i ett pussel och en födelsedagspresent eftersom Wilgot är med i Club BR, vankades det mat. Efter många om och men bestämde vi oss för Scandics matsalar där det bjöds på buffé.


Det bjöds på thaisoppa med kyckling och bacon, riktigt god. Fisk och skaldjursgratäng med ris och timjan och vitlöksspäckad karre med stekt potatis. Vi åt av allt och satt riktigt länge. Fast vi var riktigt mätta gick vi ändå och hämtade på dessertbordet.


Det var kärleksmums och dajmtårta och till det exotiska frukter, barnen åt så mycket dom ville ha och vi fick hämta om flera gånger men till slut så sköt båda bort sina tallrikar och sa stopp.

Det fanns något slags blåbärsskum också som såg jättegott ut men jag tyckte inte det var något vidare. Wilgot och Wilhelmina tyckte däremot att det var mumsfillebabba och åt flera stycken.

Efter maten var det dags för nästa äventyr, spårvagnsåkning!



Vi hade ingen bestämd rutt vi skulle ta utan vi hade bestämt att vi skulle åka en hållplats, kliva av och ta nästa tillbaka. Sagt och gjort vi hoppade på 10:an och åkte iväg, 100 meter. Skulle vi gå av nu?!? Nää, en hållplats till tar vi. Det är bara det att den ligger långt ute i frihamnen... Nu försvann möjligheten att gå tillbaka, nu var vi tvugna att åka spårvagn. Bara ett problem, hur tar man sig till andra sidan utan att korsa spåret? Aha, den 30 meter långa trappan... Skulle inte tro det, vi korsar spåret. Spring, sa jag till Wilgot och mamma och Wilgot ropade till mig: jag springer mamma, så fort jag kan! Men varför springer inte du?
Det gick bra, ingen spårvagn kom och körde på oss och ingen polis såg att vi gick på banområdet. Alla bilister såg att vi var turister för jag hade kameran på magen :)


Och tillslut kom vi iväg tillbaka dit där vi började.

Lite fina spårvagnsvyer tagna innefrån 10:ans spårvagn i Göteborg

Titta! sa jag när jag tog detta kortet. London Eye! Ja Lovisa, sa mamma,
London Eye, i Göteborg. Just det Göteborg var vi i, tänkte inte på det...





När vi klev av spårvagnen hade vi lite drygt 30 minuter innan vi skulle påbörja resan hem, dom slog vi ihjäl genom att gå till NK för att titta på leksaker, som för övrigt inte finns. Leksakerna alltså, NK finns även om vi inte höll på att hitta dit men vad hade vi räknat med. Vi hade ju lite svårt att hitta denna resan...

Där var ju den spektakulära NK-klockan!


15.02 var det dags för hemfärd så vi hade en liten stund på oss :)


Så här ser det minsann inte ut i Järnias rulltrappa...


eller så här...



Var tvungen att ta ett kort som bevis på att vi varit på NK :)

Sen gick färden hemmåt och jag kan tala om att det var mycket nära att barnvagnen blev kvar i Herrljunga, nämligen inte så lätt att komma in i en 70 cm bred dörr med 4 trappsteg när man har en stor dubbelvagn. Men skam den som ger sig, jag fick in den även om jag fick fälla den och ta in den på högkant. Sen var det ännu närmre att den fick bli kvar i Lidköping, eftersom f*nskapet inte gick att fälla upp, kallt som bara den var det också och barnen var helt slut så dom grät och ramlade, med andra ord var det kalabalik. Men igen, skam den som ger sig, det gick och vi kunde kliva på bussen hem.
17.55 gick vi av bussen med två trötta men lyckliga barn som ganska omgåeende gick och lade sig.
För mormor och mamma väntade 3 avsnitt av Hem till gården. Ett perfekt slut på en lyckad dag :)